Den högsta rättskipningens väg: från regeringskonseljens justitiedepartement till en oavhängig högsta domstol

Högsta domstolen inrättades 1918, men den har sina rötter mycket längre bakåt i historien. Överrätter började inrättas i Europa under senmedeltiden och den tidiga nya tiden, då den politiska makten i allt högre grad började koncentreras till kungarna. Sveriges första överrätter var hovrätterna som ursprungligen inrättats för att utöva kungens domsrätt. Den första av dem var Svea hovrätt som inrättades 1614. Hovrätterna blev dock i praktiken en mellaninstans, eftersom man fortfarande vädjade till kungen i enlighet med gammal tradition. Den egentliga högsta domstolen inrättades i Sverige 1789.

När Finlands statsförbindelse med Sverige upphörde 1809 anförtroddes högsta domstolens uppgifter regeringskonseljens (från och med 1816 Kejserliga senaten för Finland) justitiedepartement. Justitiedepartementet var en viktig rättsutvecklare framför allt under den förra hälften av autonomins tid, då lantdagen inte sammankallades. Ordförande för justitiedepartementet var generalguvernören.

I det gamla Europa kände man inte till maktens tredelning. Vid senatens plenum deltog senatorerna vid justitiedepartementet även i utövandet av den verkställande och den lagstiftande makten. Ledamöterna av senatens justitiedepartement tillhörde det oaktat den finländska juristkårens elit, och många av dem var under något skede av sin karriär också t.ex. universitetsprofessorer. Senatorerna var inte oavsättliga utan deras mandatperioder var treåriga och beroende av den ryske kejsaren, vars rättskipningsmakt justitiedepartementet företrädde. I praktiken inverkade inte den omständigheten att mandatperioderna var beroende av kejsaren på senatorernas ställning med undantag för de s.k. förtrycksperioderna (1899 – 1905, 1908 – 1917), då man ingrep i även justitiedepartementets sammansättning av politiska skäl.

Efter det landet blivit självständigt stiftades Finlands regeringsform 1918 med utgångspunkt i maktens tredelningsprincip. Högsta domstolen blev en oavhängig domstol och domarna oavsättliga. Högsta domstolen blev rikets högsta rättsinstans i brott- och tvistemål.

Högsta domstolens författningsrättsliga ställning har inte förändrats efter 1918. Betydande reformer har trots det genomförts och domstolens samhälleliga omvärld har förändrats upprepade gånger. Högsta domstolens ärendestruktur präglades t.ex. på 1930-talet av depressionstidens exekutiva auktioner och utmätningsärenden, på 1960-talet åter av byggtvister till följd av den intensiva byggverksamheten. Anhopningen av ärenden vid högsta domstolen ledde 1980 till ett system med besvärstillstånd, som gjorde att domstolen klarare än tidigare blev en prejudikatdomstol.

Heikki Pihlajamäki,
Docent i rättshistoria, Helsingfors universitet (2009)

‍