HD:2020:2

Vid bedömningen av dröjsmål med behandlingen av målsägandens ersättningsyrkande i samband med ett brottmål ansågs den tid som ska beaktas i rättegångens längd ha börjat när målsäganden under förundersökningen hade meddelat att hon kommer att yrka skadestånd. Behandlingen av målet hade i sig räckt längre än vanligt, men av de skäl som framgår av Högsta domstolens avgörande hade behandlingen av målet fördröjts av grundad anledning och skäl för att döma ut gottgörelse förelåg inte.

GL 21 §
GL 22 §
Europeiska människorättskonventionen 6 art
L om gottgörelse för dröjsmål vid rättegång 5 §