HD:2019:70

Några bolag hade yrkat skadestånd av finska staten för att farledsavgifter i strid med Europeiska unionens regelverk hade påförts dem. Högsta domstolen hade i sin dom förkastat yrkandena eftersom de var preskriberade. I sin klagan yrkade bolagen att domen skulle undanröjas, eftersom domstolen inte borde ha fått avgöra saken utan att av unionens domstol begära förhandsavgörande om tolkningen av den unionsrättsliga effektivitetsprincipen i förhållande till preskriptionen av skadeståndsyrkandet.

Högsta domstolen slog fast att underlåtenhet att i den högsta besvärsinstansen begära förhandsavgörande kan, när övriga villkor uppfylls, utgöra ett sådant rättegångsfel som avses i 31 kap. 1 § 1 mom. 4 punkten rättegångsbalken, om den tolkning av unionsrätten som påverkar avgörandet inte är klar utifrån unionsdomstolens rättspraxis. I det mål som klagan gällde var detta inte fallet, eftersom unionens domstol hade meddelat flera förhandsavgöranden angående samma rättsfråga även under liknande förhållanden. Klagan förkastades. Se KKO:2017:84