HD:2019:53

SL 40 kap 7 §
SL 40 kap 9 §

Målets handläggning i de lägre domstolarna

Österbottens tingsrätts dom 18.11.2015 nr 15/149335

På åtal av åklagaren fann tingsrätten utrett att A hade 20.2.2006–30.6.2010 som tjänsteman i sin ställning som överläkare i urologi vid ett centralsjukhus för att bereda sig själv och eventuellt också sitt bolag X Ab eller annan nytta brutit mot sin tjänsteplikt enligt bestämmelser och föreskrifter som ska iakttas vid tjänsteutövning.

A hade 20.2.2006 ingått ett konsultavtal med O Ltd angående så kallad kryobehandling av förändringar i prostatan. Efter förändringar i O Ltd:s ägarstruktur hade A 1.1.2008 förnyat konsultavtalet med G Ltd. Enligt avtalen skulle A ställa sitt kunnande till bolagens förfogande för att främja försäljningen. A och bolagen hade överenskommit om att A erhåller arvoden och olika slag av ersättningar i utbyte för hans tjänster. A hade underlåtit att anmäla om sin bisyssla för sjukvårdsdistriktet och sålunda för sin arbetsgivare dolt sitt engagemang till förmån för bolagen.

A hade i sin tjänst som överläkare använt de av bolagen utvecklade metoderna och produkterna och även förberett och påverkat beslut om anskaffning av produkter från bolagen för att genomföra kryobehandlingar inom sjukhusets verksamhet. A hade erhållit i arvoden och ersättningar sammanlagt 181 982 euro, varav arvodenas andel uppgått till sammanlagt 123 070 euro. A hade genom sin gärning eftersträvat avsevärd nytta och gärningen var även som en helhet bedömd att anse som grov.

Tingsrätten dömde A för grovt missbruk av tjänsteställning till ett villkorligt fängelsestraff på ett år och fyra månader.

Saken har avgjorts av tingsdomare Lena Engstrand och nämndemän.

Vasa hovrätts dom 27.1.2017 nr 17/103461

A anförde besvär till hovrätten och yrkade att åtalet för grovt missbruk av tjänsteställning förkastas.

Hovrätten ansåg det utrett att A borde ha gjort en anmälan om bisyssla till arbetsgivaren eftersom hans tjänster gentemot O Ltd och G Ltd utgjort en bisyssla av bestående natur. A:s underlåtenhet att anmäla om bisysslan kunde dock inte betraktas som särdeles grov då det hos arbetsgivaren hade eller åtminstone borde ha funnits en viss kännedom om bisysslan.

Sjukhuset hade förbundit sig att använda kryometoden och att beställa i vården behövliga kryokit redan innan A ingått avtalet med O Ltd och senare med G Ltd. Det hade inte hävdats att kryometoden skulle ha varit en olämplig vårdform på något sätt eller att A skulle ha använt sig av metoden på icke-medicinska grunder så att kryokit skulle ha beställts i onödigt stora mängder. A:s avtal med bolagen hade inte medfört att han skulle ha förbundit sig till att förfara på icke-medicinska grunder eller på ett sätt som skulle vara emot patienternas bästa beträffande val av vårdformer.

Trots att A:s roll som överläkare i budgetplaneringen inte saknat betydelse, hade A inte kunnat på ett faktiskt sätt märkbart påverka beställningarna av kryokit. På dessa grunder fann hovrätten att A:s verksamhet för bolagen inte lett till jäv för A i hans verksamhet som överläkare. Den hade inte heller äventyrat förtroendet för opartiskheten i skötseln av uppgifterna.

Undervisningsverksamheten hade ökat A:s kunskaper och underlättat hans arbete vid sjukhuset. Det kunde inte anses att A:s bisyssla annars heller skulle ha inverkat menligt på en behörig skötsel av tjänsteuppgifterna.

Det att sjukhuset hade beställt kryokit av bolagen hade inte visats ha medfört någon ekonomisk nytta för A eller hans bolag X Ab. A:s arvoden och reseersättningar från bolagen hade betalats på grund av att han hade utfört närmast undervisningsuppgifter vid andra sjukhus. Dessa betalningar hade varit oberoende av sjukhusets beställningar och det hade således inte styrkts att A strävat efter ekonomisk nytta. Det hade inte heller visats att A skulle ha gått miste om undervisningsuppdrag ifall sjukhuset hade beslutat sluta använda sig av kryometoden.

Det hade således inte styrkts att A skulle ha brutit mot sin tjänsteplikt för att bereda sig själv och sitt bolag X Ab eller annan nytta. Därför förkastade hovrätten åtalet för grovt missbruk av tjänsteställning. A befriades från det honom ådömda straffet.

Hovrätten ansåg att åtalsrätten hade preskriberats till den del A:s förfarande gällande anmälan till arbetsgivaren eventuellt hade kunnat bedömas som brott mot tjänsteplikt. Därför tog hovrätten inte ställning till denna fråga.

Saken har avgjorts av hovrättens medlemmar Hagar Nordström, Petteri Korhonen och Mika Kinnunen.

Ändringssökande i Högsta domstolen

Sjukvårdsdistriktets samkommun meddelades besvärstillstånd.

Samkommunen yrkade att A döms i första hand för grovt missbruk av tjänsteställning eller i andra hand för brott mot tjänsteplikt.

A yrkade att besvären förkastas och att yrkandet på straff för brott mot tjänsteplikt lämnas utan prövning.

Muntlig förhandling

Högsta domstolen höll muntlig förhandling i målet.

Högsta domstolens avgörande

Handläggningsavgörande

Samkommunen har i Högsta domstolen yrkat att A i andra hand döms till straff för brott mot tjänsteplikt. A har anfört att yrkandet ska lämnas utan prövning då det framställts först i en skrivelse inför den muntliga förhandlingen i Högsta domstolen.

A har enligt den gärningsbeskrivning som ingår i åtalet för grovt missbruk av tjänsteställning åtalats för att ha brutit mot sin tjänsteplikt enligt bestämmelser och föreskrifter som ska iakttas vid tjänsteutövning då han i sin ställning som överläkare vid centralsjukhuset underlåtit att anmäla om bisyssla till sin arbetsgivare.

Enligt 40 kap. 9 § 1 mom. strafflagen ingår det i rekvisiten för brott mot tjänsteplikt att en tjänsteman vid tjänsteutövning uppsåtligen bryter mot sin tjänsteplikt enligt bestämmelser eller föreskrifter som ska iakttas i tjänsteutövning.

Högsta domstolen konstaterar att de relevanta omständigheterna för bedömningen om ett eventuellt brott mot tjänsteplikt har begåtts framgår av gärningsbeskrivningen i åtalet. Enligt 11 kap. 3 § lagen om rättegång i brottmål är domstolen inte bunden av brottsrubriceringen eller lagrummen i åtalet. Således kan Högsta domstolen pröva om den i åtalet avsedda gärningen uppfyller rekvisiten för brott mot tjänsteplikt ifall den inte anses uppfylla rekvisiten för missbruk av tjänsteställning. Högsta domstolen bör på tjänstens vägnar ta ställning till denna fråga. Samkommunens nämnda yrkande kan således tas upp till prövning i Högsta domstolen.

Domskäl

Bakgrund och frågeställning

1. Samkommunen har i Högsta domstolen yrkat att A tillräknas grovt missbruk av tjänsteställning under tiden 20.2.2006–30.6.2010 enligt följande gärningsbeskrivning som tingsrätten tillräknat A:

A har som tjänsteman i sin ställning som överläkare i urologi vid ett centralsjukhus (nedan sjukhuset) för att bereda sig själv och eventuellt också sitt bolag X Ab eller annan nytta, brutit mot sin tjänsteplikt enligt bestämmelser och föreskrifter som ska iakttas vid tjänsteutövning.

A har 20.2.2006 ingått ett konsultavtal med O Ltd angående en behandlingsmetod, kryobehandling, av förändringar i prostatan. Efter förändringar i O Ltd:s ägarstruktur har A 1.1.2008 förnyat konsultavtalet med G Ltd. Enligt avtalen skulle A ställa sitt kunnande till bolagens förfogande, för att utveckla de av bolagen framtagna produkterna och främja försäljningen. A och bolagen har överenskommit om att A erhåller arvoden och olika slag av ersättningar i utbyte för hans tjänster. A har underlåtit att anmäla om sin bisyssla för sin arbetsgivare och sålunda för sin arbetsgivare dolt sitt engagemang till förmån för bolagen.

A har i sitt arbete som överläkare vid sjukhuset använt de av O Ltd och G Ltd utvecklade metoderna och produkterna och även förberett och påverkat beslut om anskaffning av produkter från bolagen för att genomföra kryobehandlingar inom sjukhusets verksamhet. Det sammanlagda beloppet som A erhållit i arvoden och ersättningar har varit 181 982 euro, varav arvodenas andel uppgått till sammanlagt 123 070 euro.

A har genom sin gärning eftersträvat avsevärd nytta och gärningen är även som en helhet bedömd att anse som grov.

2. A har yrkat att åtalet förkastas. A hade inte haft kunskap om skyldigheten att göra en anmälan om bisyssla i detta fall och han hade inte heller dolt sitt engagemang i bolagen för sin arbetsgivare. Han hade inte kunnat påverka att sjukhuset valt kryoterapin som behandlingsmetod och antalet patienter hade styrt antalet inköp av bolagens produkter. A hade inte berett sig någon ekonomisk vinning genom sjukhusets avtal med O Ltd och G Ltd.

3. Det är i första hand fråga om A:s förfarande utgör grovt missbruk av tjänsteställning. Ifall rekvisiten för missbruk av tjänsteställning inte uppfylls, är det i andra hand fråga om A gjort sig skyldig till brott mot tjänsteplikt.

Tillämpliga bestämmelser

4. Enligt 40 kap. 7 § 1 mom. 1 punkten strafflagen ska en tjänsteman dömas för missbruk av tjänsteställning om han eller hon i syfte att bereda sig eller någon annan nytta eller orsaka olägenhet eller skada för någon annan bryter mot sin tjänsteplikt enligt bestämmelser eller föreskrifter som ska iakttas i tjänsteutövning, när han eller hon deltar i beslutsfattande eller beredning av beslutsfattande eller utövar offentlig makt i sina andra tjänsteåligganden. I 8 § samma kapitel stadgas om de grunder enligt vilka missbruket av tjänsteställning kan anses vara grovt.

5. Enligt 40 kap. 9 § 1 mom. (604/2002) strafflagen ska en tjänsteman dömas för brott mot tjänsteplikt om han eller hon vid tjänsteutövning uppsåtligen, på något annat sätt än vad som nämns i samma kapitel, bryter mot sin tjänsteplikt enligt bestämmelser eller föreskrifter som ska iakttas i tjänsteutövning, och gärningen inte, med hänsyn till sin menlighet och skadlighet samt andra omständigheter som har samband med den, är ringa bedömd som en helhet. Den ändring i bestämmelsen som genomfördes med lagen (990/2009) med hänvisning till 11 kap. 9 a § strafflagen inverkar inte på bedömningen i målet.

6. Samkommunen har hänvisat till 17 och 18 § lagen om kommunala tjänsteinnehavare ifråga om de bestämmelser som A påstås ha brutit mot. Enligt 17 § 1 mom. i sagda lag ska tjänsteinnehavaren sköta de uppgifter som hör till tjänsteförhållandet på behörigt sätt, utan dröjsmål och med iakttagande av behöriga bestämmelser och föreskrifter samt arbetsgivarens arbetslednings- och övervakningsföreskrifter. Enligt paragrafens 2 mom. ska tjänsteinnehavaren i sin uppgift handla opartiskt och uppträda så som hans eller hennes ställning och uppgift förutsätter.

7. I 18 § lagen om kommunala tjänsteinnehavare stadgas om bisysslor och konkurrerande verksamhet. Enligt paragrafens 1 mom. avses med en bisyssla ett tjänsteförhållande, ett avlönat arbete och en uppgift av bestående natur, som tjänsteinnehavaren har rätt att avsäga sig, samt yrke, näring och rörelse. Enligt 2 mom. i nämnda paragraf får inte en tjänsteinnehavare ta emot eller inneha en bisyssla som kräver att arbetstid används för uppgifter som hör till bisysslan, om inte arbetsgivaren på ansökan beviljar tillstånd därtill. Enligt 3 mom. i sagda paragraf ska det vid prövningen av om bisysslotillstånd kan beviljas beaktas att tjänsteinnehavaren inte på grund av bisysslan får bli jävig i sina uppgifter. Bisysslan får inte heller äventyra förtroendet för opartiskheten i skötseln av uppgifterna och inte heller annars inverka menligt på en behörig skötsel av uppgifterna. Enligt 5 mom. i sagda paragraf ska tjänsteinnehavaren göra en anmälan till arbetsgivaren om annan bisyssla än sådan som avses i paragrafens 2 mom. Sedan tjänsteinnehavaren getts tillfälle att bli hörd kan arbetsgivaren på de grunder som anges i paragrafens 3 mom. förbjuda tjänsteinnehavaren att ta emot eller inneha en sådan bisyssla.

Har A brutit mot sin tjänsteplikt då han inte gjort en anmälan om bisyssla?

8. A har under den i åtalet angivna tiden varit överläkare för verksamheten inom urologi vid sjukhuset. Inom verksamheten för urologi hade man tagit i bruk en behandlingsform för prostatacancer, den s.k. kryoterapin, och för detta ändamål hade sjukhuset 26.8.2004 ingått ett avtal med H (senare O Ltd och G Ltd) och avtalet hade varit gällande till 30.4.2007 med ett optionsår. Av förvaltningsdirektör B:s berättelse har det framkommit att anskaffningarna från O Ltd och G Ltd hade fortsatt på samma sätt som tidigare efter utgången av optionsåret 30.4.2008.

9. I ärendet är det ostridigt att A ingått konsultavtal med O Ltd 20.2.2006 respektive G Ltd 1.1.2008. Enligt avtalen skulle A ställa sitt kunnande till bolagens förfogande genom att undervisa och delta i olika evenemang och kongresser för bolagens räkning. Enligt A hade det i praktiken inneburit att han undervisat läkare i andra länder om hur kryometoden används efter det att ett sjukhus beslutat att ta behandlingsmetoden i bruk. Av sammanställningen över de ersättningar som O Ltd och G Ltd erlagt till A samt de fakturor som A tillställt bolagen framgår att A har skött uppdrag och gjort resor i anslutning till dessa avtal under åren 2006–2010 i medeltal ungefär 30 dagar per år. A har erhållit arvoden till ett nettobelopp om 74 030 euro.

10. Med hänsyn till arten och omfattningen av de uppdrag som A skött enligt avtalen med O Ltd och G Ltd anser Högsta domstolen det vara klart att hans konsultuppdrag har utgjort en sådan bisyssla som avses i 18 § 1 mom. lagen om kommunala tjänsteinnehavare. Enligt 5 mom. i samma paragraf har A varit skyldig att anmäla om bisysslan till sin arbetsgivare. Det är ostridigt att A har underlåtit att göra en sådan anmälan.

11. A har påstått att han inte varit medveten om skyldigheten att anmäla om bisysslan. Högsta domstolen konstaterar att bristande kännedom om lagens innehåll inte i regel befriar från straffansvar. Dessutom ska det beaktas att sjukhuset har haft närmare anvisningar ifråga om bisysslor. Enligt samkommunens anvisningar från 21.3.2000 har skyldigheten att göra en bisyssloanmälan till förmannen även omfattat fall där man inte har använt arbetstid till bisysslan. Förmannen har varit skyldig att vidta åtgärder om bisysslan inverkat störande på utförandet av tjänsteuppgifterna. I sådana fall har man kunnat förbjuda, begränsa eller sätta villkor för utövandet av bisysslan. Som exempel på bisyssla som stör tjänsteutövningen har nämnts att tjänsteinnehavarens neutralitet äventyras eller han blir jävig i sin tjänsteutövning. Även i ett e-postmeddelande daterat 16.5.2008 har tjänsteinnehavare vid sjukhuset uppmanats att anmäla om innehav av bisyssla till arbetsgivaren. I meddelandet har det hänvisats till 18 § lagen om kommunala tjänsteinnehavare samt till personalsektionens beslut 20.2.2008 enligt vilket bisysslorna skulle kartläggas och registreras årligen. Det har även visats att A gjort en anmälan om bisyssla beträffande sin privatmottagning i april 2000.

12. Enligt vittnet C, som arbetat som specialläkare inom urologi vid sjukhuset, hade läkarna vid sjukhuset inte varit så noggranna med att anmäla om sina bisysslor. Enligt henne hade saken inte varit föremål för någon ingående diskussion, men påminnelser om att anhålla om tillstånd och anmäla om bisyssla hade skickats ut till personalen.

13. Högsta domstolen anser att de ovanbeskrivna lagbestämmelserna om bisysslor är klara och entydiga. Sjukhusets anvisningar har inte heller på något sätt varit svårtolkade. Det har inte ens påståtts att A skulle ha försökt utreda huruvida han borde ha anmält sina konsultuppdrag som bisyssla till arbetsgivaren. Med beaktande av sjukhusets anvisningar om bisysslor och A:s tjänsteställning måste han ha insett att det varit fråga om en bisyssla som han haft en skyldighet att göra en anmälan om. Att det förekommit brister i efterlevnaden av bestämmelserna och anvisningarna vid sjukhuset, såsom vittnet C har beskrivit, kan inte ha gett A en grundad anledning att anse sitt förfarande vara tillåtet.

14. På grund av de ansökningar om tjänsteledighet som A lämnat in hade A:s förmän fått tillkänna att A utfört s.k. proctoring i olika sjukhus i utlandet. Dessa ansökningar har dock endast gällt utförande av enstaka undervisningsuppgifter och deltagande i andra evenemang. A har alltså inte i dessa ansökningar lyft fram bisysslans faktiska art och omfattning och särskilt inte det att han ingått konsultavtal med O Ltd och G Ltd. A har således inte med fog kunnat tro att anmälningarna om tjänsteledighet skulle ersätta en bisyssloanmälan.

15. På ovan anförda grunder anser Högsta domstolen att A har uppsåtligen brutit mot sin tjänsteplikt enligt bestämmelser och föreskrifter som ska iakttas i tjänsteutövning när han underlåtit att anmäla om sin bisyssla.

Fråga om tjänsteplikten åsidosatts vid deltagande i beredningen av beslutsfattande

16. För att rekvisiten för missbruk av tjänsteställning ska uppfyllas bör en tjänsteman ha brutit mot sin tjänsteplikt när han eller hon deltagit i beslutsfattande eller beredning av beslutsfattande eller annars utövat offentlig makt i tjänsteutövning. Den tjänsteplikt som i åtalet påstås ha åsidosatts vid deltagandet i beredningen av beslutsfattande och som således utgör föremål för prövning i Högsta domstolen är A:s skyldighet att anmäla om sin bisyssla.

17. Högsta domstolen konstaterar att skyldigheten att göra en bisyssloanmälan är en allmän skyldighet som en tjänsteinnehavare redan till följd av sin ställning har. Även om syftet med anmälningsplikten är att förstärka tilltron till tjänsteverksamhetens opartiskhet och tillförlitlighet, har denna skyldighet inte någon omedelbar anknytning till de enskilda situationer där tjänsteinnehavaren fattar eller förbereder beslut. Av detta följer att A:s underlåtelse att anmäla om sin bisyssla inte kan anses ha skett vid deltagande i och beredningen av beslutsfattande. Det förfarande som beskrivs i åtalet uppfyller således inte brottsrekvisiten för missbruk av tjänsteställning och åtalet måste redan på denna grund förkastas.

18. Följaktligen är det fråga om A:s underlåtelse att anmäla om bisysslan uppfyller rekvisiten för brott mot tjänsteplikt.

Gärningstiden

19. A har gjort gällande att åtalsrätten för brott mot tjänsteplikt är preskriberad. För att kunna avgöra detta påstående bör gärningstiden för brottet mot tjänsteplikt först fastställas.

20. Gärningstiden kan anses ha börjat 20.2.2006 då A ingått ett konsultavtal med O Ltd. Gärningstiden har upphört senast 30.6.2010 när A avstängts från tjänsteutövning. Det har i målet framkommit att A har varit alterneringsledig 9.6.2008–31.5.2009 och sjukskriven 4.3.2010–30.6.2010. Därför bör man även avgöra om A kan anses ha gjort sig skyldig till brott mot tjänsteplikt under den tid han har varit borta från tjänsteutövning.

21. För att rekvisiten för brott mot tjänsteplikt ska vara uppfyllda bör en tjänsteman ha brutit mot sin tjänsteplikt vid tjänsteutövning. I fallet HD 2016:90 åtalades en tingsdomare för brott mot tjänsteplikt av oaktsamhet, eftersom han i vissa brottmål som han behandlade hade försummat att meddela domar. Högsta domstolen ansåg att tingsdomaren inte hade brutit mot sin tjänsteplikt under den tid han varit sjukledig även om underlåtelsen hade börjat före tjänstledigheten och fortsatt efter den (punkterna 48 och 49).

22. På basis av det som framgår ovan anser Högsta domstolen att A inte kunnat göra sig skyldig till brott mot tjänsteplikt under den tid han varit borta från tjänsteutövningen på grund av alternerings- eller sjukledighet. Gärningstiden för det påstådda brottet mot tjänsteplikt är således 20.2.2006–8.6.2008 samt 1.6.2009–3.3.2010.

Är åtalsrätten preskriberad?

23. Det strängaste straffet för brott mot tjänsteplikt är ett år fängelse. Enligt 8 kap. 1 § 2 mom. 4 punkten strafflagen preskriberas åtalsrätten, om åtal inte väckts inom två år, om det strängaste straffet är fängelse i högst ett år eller böter. Enligt 4 mom. i samma paragraf är preskriptionstiden för tjänstebrott dock minst fem år.

24. Enligt 8 kap. 2 § 1 mom. strafflagen räknas preskriptionstiden från den dag då brottet begicks. Om det i brottsrekvisiten föreskrivs att underlåtenhet är straffbart, börjar preskriptionstiden för åtalsrätten löpa den dag då den underlåtna handlingen senast borde ha utförts.

25. På de grunder som framkommer ovan har A underlåtit att anmäla om sin bisyssla under 20.2.2006–8.6.2008 samt 1.6.2009–3.3.2010. Underlåtelsen att göra en anmälan om ifrågavarande bisyssla har varit fortgående under den tid A varit i tjänst. Högsta domstolen anser att det är fråga om en och samma försummelse trots att A varit på alterneringsledighet under tiden 9.6.2008–31.5.2009.

26. A har påstått att preskriptionstiden har börjat löpa senast 31.12.2008 med beaktande av att avtalet med G Ltd ingåtts 1.1.2008 och att en anmälan om bisyssla borde ha gjorts senast 31.12.2008, då sjukhusets personal enligt de anvisningar som hänvisats ovan i punkt 11 skulle anmäla om sina bisysslor årligen. Högsta domstolen anser att det inte framgår av dessa anvisningar att A:s skyldighet att anmäla om utövandet av bisysslan fram till år 2010 skulle ha upphört i slutet av det år då han ingått konsultavtalet med G Ltd.

27. På ovan nämnda grunder bör preskriptionstiden om fem år räknas från 3.3.2010. A har delgetts stämningsansökan 26.2.2015. Åtalsrätten för brott mot tjänsteplikt är således inte preskriberad.

Har gärningen varit ringa?

28. Såsom ovan har konstaterats har A uppsåtligen brutit mot sin tjänsteplikt enligt bestämmelser och föreskrifter som ska iakttas i tjänsteutövning när han underlåtit att anmäla om bisyssla beträffande sina avtal och konsultuppdrag för O Ltd:s och G Ltd:s räkning. Vidare förutsätts det för tillräknande i 40 kap. 9 § 1 mom. strafflagen att gärningen inte, med hänsyn till sin menlighet och skadlighet samt andra omständigheter som har samband med den, är ringa bedömd som en helhet.

29. Det som i första hand talar emot att A:s gärning varit ringa är att A:s konsultuppdrag hade fortgått i flera år utan att arbetsgivaren blivit medveten om avtalsförhållandena mellan honom och bolagen.

30. För det andra talar A:s ställning som överläkare emot att gärningen kan bedömas som ringa. Ifråga om överläkares ställning vid sjukhuset har vittnet B berättat att en överläkare ansvarar för verksamheten och för att de för verksamheten nödvändiga anskaffningarna görs inom budgeten. Det är i regel överläkaren som tar initiativet till att införa nya behandlingsmetoder. Enligt A hade han förberett driftsbudgeten genom att uppgöra en kalkyl för den urologiska verksamheten på sjukhuset, men hans överordnade hade ansvarat för budgetberedningen och de löpande beställningarna hade gjorts enligt antalet patienter. Med beaktande av B:s och A:s berättelser är det utrett att A i egenskap av överläkare i urologi har styrt de löpande beställningarna från O Ltd och G Ltd inom ramen för budgeten och förberett budgeten inom sitt verksamhetsområde. I egenskap av överläkare har A haft befogenheter att besluta om vårdmetoder i de enskilda fallen.

31. Sammantaget konstaterar Högsta domstolen att A i egenskap av överläkare har varit i förmansposition och han har haft ansvar för kryoterapin vid sjukhuset och därmed kunnat påverka de dithörande anskaffningarna. Samtidigt har han förbundit sig att fungera som konsult för de bolag som säljer apparater och produkter med anknytning till kryoterapin och undervisa läkare vid sjukhus som tagit behandlingsmetoden i bruk. Högsta domstolen anser att A:s konsultuppdrag har äventyrat förtroendet för hans opartiskhet och tillförlitlighet i skötseln av tjänsteuppgifterna som överläkare vid sjukhuset. Om A:s arbetsgivare hade fått veta om konsultavtalen skulle man således ha kunnat förbjuda A att ta emot eller inneha en sådan bisyssla med stöd av 18 § 5 mom. lagen om kommunala tjänsteinnehavare och sjukhusets egna anvisningar som hänvisats ovan i punkt 11.

32. A har anfört att han sökt om tjänsteledigheter och i sina ansökningar angivit "proctoring". Enligt A hade sjukhuset på basis av dessa ansökningar kunnat reagera om undervisningsuppdragen varit olämpliga. Såsom konstaterats ovan i punkt 14 har ansökningarna om tjänsteledighet dock inte innehållit någon information om A:s konsultavtal. Arbetsgivaren har således inte blivit medveten om bisysslans faktiska art och omfattning.

33. På dessa grunder anser Högsta domstolen att gärningen inte som helhet bedömd är ringa.

Tillräknande

34. På ovannämnda grunder tillräknas A följande förfarande:

A har som tjänsteman i sin ställning som överläkare i urologi vid centralsjukhuset vid tjänsteutövning uppsåtligen brutit mot sin tjänsteplikt enligt bestämmelser och föreskrifter som ska iakttas vid tjänsteutövning.

A har ingått konsultavtal först med O Ltd och senare med G Ltd. Enligt avtalen skulle A ställa sitt kunnande till bolagens förfogande, för att utveckla de av bolagen framtagna produkterna och främja försäljningen. A och bolagen har överenskommit om att A erhåller arvoden och olika slag av ersättningar i utbyte för hans tjänster. A har underlåtit att anmäla om sin bisyssla för sin arbetsgivare och sålunda dolt sitt engagemang till förmån för bolagen. A:s gärning har inte varit ringa bedömd som en helhet.

35. A har med detta förfarande gjort sig skyldig till brott mot tjänsteplikt vars gärningstid är 20.2.2006–8.6.2008 samt 1.6.2009–3.3.2010.

Straffmätning

36. Straffskalan för brott mot tjänsteplikt är böter eller högst ett år fängelse. I rättspraxis saknas det riktlinjer för straffmätningen vid brott mot tjänsteplikt i liknande fall. Från Högsta domstolens praxis kan närmast fallen HD 2014:86 samt HD 2017:92 nämnas som vägledande med tanke på straffmätningen.

37. I HD 2014:86 tillräknades svaranden brott mot tjänsteplikt av oaktsamhet och brott mot tjänsteplikt på den grunden att han som ansvarig specialistläkare vid en psykiatrisk poliklinik hade läst patientuppgifterna om en person som var släkt med hans hustru och som vårdades på polikliniken, fastän personen ifråga inte var hans patient. Högsta domstolen ansåg att 40 dagsböter var ett rättvist straff för de brott som tillräknades svaranden.

38. I fallet HD 2017:92 tillräknades svaranden brott mot tjänsteplikt på den grunden att han i egenskap av riksåklagare såsom jävig deltagit i behandlingen av och beslutsfattandet i ett ärende som gällde anskaffning av utbildning. Högsta domstolen ansåg att 40 dagsböter var ett rättvist straff för det brott som tillräknades svaranden.

39. Vid straffmätningen i denna sak tar Högsta domstolen i beaktande att A:s försummelse har varit långvarig och den har visat uppenbar likgiltighet för förbud i lag och för sjukhusets anvisningar. Högsta domstolen anser att ett kännbart straff på 60 dagsböter som utgångpunkt är ett rättvist straff för gärningen.

40. Enligt 6 kap. 7 § 1 och 3 punkten strafflagen ska som strafflindrande omständigheter beaktas de andra följder som brottet har lett till för gärningsmannen samt om en anmärkningsvärt lång tid har förflutit sedan brottet begicks, om det straff som hade mätts ut enligt vedertagen praxis av dessa orsaker skulle leda till ett oskäligt eller exceptionellt skadligt slutresultat.

41. Det förfarande som tillräknats A har börjat redan 20.2.2006 dvs. för över tretton år sedan och har slutat 3.3.2010 dvs. för över nio år sedan. Stämningsansökan har delgivits A först strax före utgången av åtalsrättens preskriptionstid. Dessutom har A sedan sommaren 2010 varit avstängd från tjänsteutövningen för ifrågavarande förfarande. Högsta domstolen anser att den långa tid som förflutit sedan brottet begicks samt avstängningen från tjänsteutövningen har förorsakat A sådan märkbar olägenhet att straffet ska lindras med stöd av 6 kap. 7 § 1 mom. 1 och 3 punkten strafflagen.

42. På dessa grunder anser Högsta domstolen att ett rättvist straff för det brott som tillräknas A är 40 dagsböter.

Domslut

Hovrättens dom ändras.

A tillräknas 20.2.2006–8.6.2008 och 1.6.2009–3.3.2010 begånget brott mot tjänsteplikt och döms till ett bötesstraff om 40 dagsböter à 65 euro, dvs. sammanlagt 2 600 euro.

I övrigt ändras inte hovrättens dom.

Saken har avgjorts av justitieråden Juha Häyhä, Tuomo Antila, Tatu Leppänen, Mika Ilveskero och Juha Mäkelä. Föredragande Pia Haga.