HD:2019:50

I tingsrätten hade yrkats att A, som var den ena föräldern till de minderåriga barnen, skulle meddelas besöksförbud för ett år för att barnen skulle skyddas. A hade i första hand yrkat att ansökan skulle förkastas och i andra hand på ett undantag från besöksförbudet så att barnen skulle ha rätt att träffa A under övervakning medan förbudet gällde.

Tingsrätten hade meddelat A besöksförbud i enlighet med ansökan. Tingsrätten hade inte alls i sitt avgörande uttalat sig om A:s yrkande i andra hand. I tingsrätten hade barnens åsikt om ett besöksförbud och om det begärda undantaget från det inte utretts. A hade överklagat till hovrätten som inte hade beviljat A tillstånd till fortsatt handläggning.

Högsta domstolen ansåg av de skäl som framgår av avgörandet att hovrätten borde ha beviljat A tillstånd till fortsatt handläggning av prejudikatsskäl, granskningsskäl och av andra vägande skäl.

RB 25 a kap 11 § 1 mom
GL 6 § 3 mom
Europeiska människorättskonventionen 8 art
Konventionen om barnets rättigheter 9 art 3 punkten, 12 art