HD:2013:80

Luganokonventionen
Rättegångsförfarandet – Huvudförhandling i hovrätten

Viktigt! Det här är en inofficiell översättning

Diarienr: S2012/244
Föredragning: 25.6.2013
Givet: 8.11.2013
Liggare: 2328

En ansökan om att en i Norge given tredskodom skulle förklaras verkställbar hade gjorts i Finland. Stämningsansökan hade delgetts svaranden genom ett vanligt brev under en adress som hade uppgetts till det norska företagsregistret. Svaranden invände att han inte hade fått del av ansökan, eftersom han före delgivningen hade flyttat från Norge till Finland, vilket även käranden hade känt till. Fråga om stämningsansökan hade delgetts svaranden på det sätt som förutsätts i artikel 27.2 i 1988 års Luganokonvention. Fråga även om huvudförhandling skulle hållas i hovrätten.

Luganokonventionen (16.9.1988) art 27.2
Luganokonventionen (16.9.1988) art 34
Luganokonventionen (16.9.1988) art 37
RB 27 kap 2 §
RB 27 kap 3 §

Behandlingen av målet i de lägre domstolarna

Kemi-Torneås tingsrätts beslut 5.1.2011

A begärde med stöd av Luganokonventionen att en tredskodom mot B, meddelad 25.1.2005 av en norsk förlikningsnämnd i Tromsö, och en dom mot B, meddelad 1.12.2009 av Nord-Troms tingrett, skulle erkännas och förklaras verkställbara i Finland.

Tingsrätten konstaterade att kopior av domarna, på vilka det fanns anteckningar om laga kraft och verkställbarhet i Norge, hade bifogats ansökan som utredning om domarnas äkthet. Domarna hade delgivits på det sätt som framgick av bilagorna till ansökan.

Den första av de domar som ansökan gällde hade meddelats mot utebliven part. Till ansökan hade inte fogats något dokument som skulle utvisa att stämning eller någon motsvarande handling skulle ha delgivits den uteblivna parten. Tingsrätten ansåg dock att saken var tillräckligt utredd och befriade A från skyldigheten att lämna in en handling, eftersom ett uttalande om delgivningen av stämningen fanns i själva domen. Utifrån de inlämnade dokumenten fanns det inte orsak att misstänka att delgivningsåtgärderna inte skulle ha varit giltiga enligt lagen i Norge eller att delgivningen inte skulle ha skett i så god tid att svaranden hade haft tid att förbereda ett bemötande i saken.

Tingsrätten erkände domarna och fastställde att de var verkställbara i Finland.

Saken har avgjorts av notarie Johanna Ylianunti.

Rovaniemi hovrätts beslut 31.1.2012

B överklagade till hovrätten och yrkade att tingsrättens beslut skulle upphävas på den grunden att B inte hade fått kännedom om rättegången i Norge och således inte hade kunnat försvara sig i saken. Dessutom hade A:s käromål varit ogrundat. Erkännandet av domarna stred mot Finlands rättsordning. B begärde att hovrätten skulle hålla huvudförhandling i målet.

Hovrätten konstaterade först att det på grund av bestämmelserna i artikel 34 i 1988 års Luganokonvention inte var möjligt att pröva B:s påstående att A:s käromål var ogrundat därför att B:s firma inte skulle ha fått betalning för byggnadsarbetena.

Enligt artikel 27.2 i 1988 års Luganokonvention erkändes inte en dom given i en annan konventionsstat, om det var en tredskodom och svaranden inte på rätt sätt hade delgivits stämningsansökan eller motsvarande handling i tillräcklig tid för att kunna förbereda sitt svaromål. Enligt andra stycket i artikel 34 fick ansökan om verkställighet av en dom avslås på den nämnda grunden. Domstolen måste för det första kontrollera om delgivning hade skett på rätt sätt, dvs. enligt lagen i domsstaten, och för det andra om det hade funnits tillräckligt med tid att förbereda svaromålet.

Förlikningsnämnden i Tromsö hade 14.12.2004 skickat käromålet till B och en begäran om svar till den adress i Norge som registrerats för B:s firma. Eftersom B hade underlåtit att svara inom utsatt tid, dvs. senast 12.1.2005, hade förlikningsnämnden 25.1.2005 meddelat tredskodom i saken. Domen hade sänts till B i ett slutet kuvert på vilken det stod att brevet skulle returneras till avsändaren om mottagaren inte bodde på den angivna adressen. På domen hade antecknats att den hade delgivits 3.2.2005. Av de omständigheter som framgick i saken kunde man inte sluta sig till att delgivningsåtgärderna inte hade varit giltiga enligt norsk lag. Hovrätten ansåg att delgivningen av stämningsansökan och tredskodomen hade skett i riktig ordning.

Vid bedömningen av frågan om tiden för att förbereda sig hade varit tillräcklig skulle man granska åtgärderna för att delge B käromålet mot B och dennes firma. Vid tiden för delgivningen hade B enligt det finska befolkningsdatasystemet haft adress endast i Finland. Enligt det norska företagsdatasystemet hade B:s firma även haft en adress, till vilken delgivningarna hade sänts. Enligt Nord-Troms tingrett hade B erkänt att han hade bott i Tromsö när domen meddelades och att han fram till 12.4.2005 hade arbetat i ett företag vars delägare han varit och som hade haft samma adress som hans firma.

Med beaktande av de ovan nämnda omständigheterna ansåg hovrätten att B måste ha blivit medveten om de rättsliga åtgärderna mot honom. Den tid på fyra veckor som B hade haft var tillräcklig för att kunna förbereda svaromål.

Med beaktande av att delgivningen hade sänts till B:s firmas giltiga adress i företagsdatasystemet ansåg hovrätten att det inte behövdes ytterligare bivisning om B:s faktiska adress och hemvist. Hovrätten avslog därför B:s begäran om att huvudförhandling skulle hållas.

Hovrätten ändrade inte tingsrättens beslut.

Målet har avgjorts av hovrättsledamöterna Erkki Nenonen, Maarit Tukiainen och Anu Mäki.

Överklagande i Högsta domstolen

B beviljades besvärstillstånd. I sitt överklagande yrkade han att hovrättens beslut skulle upphävas och att ansökan om erkännande och verkställbarhet av den utländska domen skulle förkastas eller att målet skulle återförvisas till hovrätten som skulle hålla huvudförhandling.

A bemötte överklagandet och yrkade att det skulle förkastas.

Högsta domstolens avgörande

Motivering

Frågeställningen

1. Tromsö förlikningsnämnd har 25.1.2005 genom en tredskodom ålagt B som firmainnehavare att till A och C betala en skuld på 663 934,80 norska kronor och rättegångskostnader 13 500 norska kronor jämte ränta. Nord-Troms tingrett har genom en dom meddelad 1.12.2009 avslagit B:s begäran om att tredskodomen skulle behandlas på nytt och ålagt B att betala 10 400 norska kronor till A och C för rättegångskostnader plus 2 600 kronor i mervärdesskatt.

2. A har begärt att domarna ska förklaras verkställbara i Finland. Kemi-Torneå tingsrätt har genom sitt beslut 5.1.2011 med stöd av den i Lugano den 16 september 1988 ingångna konventionen om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område (1988 års Luganokonvention) fastställt att domarna är verkställbara i Finland.

3. B har överklagat till Rovaniemi hovrätt och påstått att domarna inte kunde förklaras verkställbara, eftersom han inte på ett riktigt sätt hade fått del av ansökan om stämning till rättegången så att han skulle ha haft tillräckligt med tid att förbereda sitt försvar i rättegången. Erkännandet stred även mot grunderna för Finlands rättsordning, eftersom stämningsansökan inte hade delgetts honom så att han hade kunnat försvara sig i saken. Inte heller delgivningen av tredskodomen mot B hade skett på rätt sätt. Han hade inte fått kännedom om tredskodomen före år 2009, då saken inte längre hade tagits upp till ny behandling. Dessutom byggde tredskodomen på fullständigt ogrundade krav. B har begärt att huvudförhandling ska hållas för mottagande av personbevisning angående de förhållanden och omständigheter som påverkar bedömningen av frågan om delgivningen har skett på rätt sätt.

4. Hovrätten har avslagit B:s begäran om att huvudförhandling ska hållas, eftersom det var obehövligt att ta emot den bevisning B erbjöd, och fastställt tingsrättens beslut.

5. I Högsta domstolen är det fråga om det av de skäl som B anfört finns hinder mot att förklara att de i Norge meddelade domarna får verkställas. Om det utifrån det skriftliga materialet i målet inte finns något hinder, måste man avgöra om hovrätten borde ha hållit huvudförhandling för att ta emot den bevisning B har erbjudit.

Grunder enligt 1988 års Luganokonvention att vägra erkänna

6. Enligt artikel 27.1 i 1988 års Luganokonvention ska en dom inte erkännas, om ett erkännande skulle strida mot grunderna för rättsordningen (ordre public) i den stat där domen görs gällande. Enligt punkt 2 i artikeln ska en dom inte heller erkännas, om domen meddelats mot en utebliven svarande och svaranden inte på rätt sätt har delgivits stämningsansökan eller motsvarande handling i tillräcklig tid för att kunna förbereda sitt svaromål. Enligt andra stycket i artikel 34 kan ansökningen avslås bl.a. på dessa grunder. Enligt tredje stycket i den sistnämnda artikeln liksom även enligt artikel 29 får den utländska domen aldrig omprövas i sak.

7. Luganokonventionen av år 1988 som ska tillämpas i detta mål har ersatts av en år 2007 i Lugano ingången konvention som trädde i kraft 1.1.2010 och som i stor omfattning innehållar liknande bestämmelser om förutsättningarna för erkännande och verkställighet av utländska domar samt om förfarandet när de förklaras verkställbara.

Påståendet att domarna strider mot grunderna för Finlands rättsordning

8. B har påstått att erkännandet av domarna stred mot grunderna för Finlands rättsordning, eftersom han inte hade delgivits stämningsansökan och tredskodomen så att han skulle ha kunnat försvara sig i saken. På det sätt som ovan konstaterades innehåller 1988 års Luganokonvention en uttrycklig grund angående detta för att vägra erkänna, vilken B har åberopat. Då frågan om huruvida delgivningen har varit tillräcklig ska bedömas enligt enhetlig tolkningspraxis utifrån specialbestämmelsen i artikel 27.2, kan bedömningen inte grunda sig på frågan om delgivningssättet har stått i strid med grunderna för den nationella rättsordningen.

9. B har också påstått att erkännandet av domarna stred mot grunderna för Finlands rättsordning eftersom yrkandena i käromålet var ogrundade. På det sätt som konstaterades ovan får enligt 1988 års Luganokonvention den utländska domen aldrig omprövas i sak. Grunden för B:s påstående kan således inte i detta sammanhang prövas och verkställighet av domarna kan därför inte heller förvägras med åberopande av att de skulle strida mot grunderna för Finlands rättsordning.

Påståendet om delgivningen

10. Så som det även framgår av förarbetena till lagen (612/1993) om godkännande av 1988 års Luganokonvention (RP 177/1992 rd s. 37) ska domstolen i verkställighetsstaten när den prövar hinder enligt artikel 27.2 i konventionen självständigt klarlägga om delgivningen av stämningsansökan har skett på rätt sätt, dvs. enligt tillämpliga regler i domstolsstaten, och om delgivningen har skett i så god tid att det i det enskilda fallet i fråga har funnits tillräckligt tid för att ordna försvaret.

11. Enligt protokollet om en enhetlig tolkning av 1988 års Luganokonvention och tillhörande förklaringar är strävan att uppnå en så enhetlig tolkning som möjligt av konventionens bestämmelser och av Brysselkonventionen av den 27 september 1968 (konvention om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område, som har ersatts av rådets förordning (EG) 44/2001). EG-domstolen har beträffande artikel 27 i Brysselkonventionen, som motsvarar artikel 27.2 i 1988 års Luganokonvention, konstaterat att verkställighetsstaten måste fästa uppmärksamhet vid om någon exceptionell omständighet i det enskilda fallet medför att man inte kan anse att tiden för att förbereda svaromålet skulle räknas från en i sig behörigen verkställd delgivning (mål C-166/80, Klomps, dom 16.6.1981, Vol. s. 1593). En sådan situation kan uppkomma t.ex. när delgivning har skett på något annat sätt än personligen. Att käranden känner till svarandens nya adress kan beaktas även då den nya adressuppgiften har erhållits efter en i domsstaten tillåten mellanhandsdelgivning (mål C-49/84, Debaecker och Plouvier, dom 11.6.1985, Vol. s. 1779). Enligt den först nämnda domen (C-166/80) ska 2 punkten i artikeln tillämpas även då svaranden genom återvinningstalan har yrkat att en tredskodom mot honom ska upphävas men domstolen i domsstaten har avslagit yrkandet på den grunden att tiden för väckande av återvinningstalan har löpt ut.

12. Den stämningsansökan som ledde till tredskodomen har delgetts B genom ett vanligt brev på den adress han meddelat företagsregistret i Norge. Tredskodomen har sänts till honom på samma sätt. Utifrån utredningen i målet kan man sluta sig till att delgivningen har skett i enlighet med den domstolslag (domstollov) och föreskrift om delgivning med posten (forskrift om postforkynning) som då gällde i Norge.

13. Förlikningsnämnden har 14.12.2004 sänt stämningsansökan till B:s firmas adress enligt företagsregistret. Tidsfristen för bemötande var 12.1.2005. Enligt besvärsanvisningen i tredskodomen kunde domen överklagas eller ansökan angående den förnyas inom en månad efter delfåendet av domen. Domen ansågs ha delgivits 3.2.2005. Under normala omständigheter kan sådana tider anses tillräckliga för att svaranden ska kunna bemöta ansökan och överklaga domen på ett adekvat sätt. Enligt denna bedömning skulle det inte enligt artikel 27.2 i 1988 års Luganokonvention finnas hinder mot verkställighet i Finland.

14. B har emellertid påstått att han inte i verkligheten har fått kännedom om stämningsansökan eller om domen, eftersom han redan innan stämningsansökan delgavs hade blivit sjuk och flyttat tillbaka till Finland och hans firma inte längre fungerade som adress. A hade också varit medveten om att B insjuknat och flyttat till Finland och att näringsverksamheten i Norge hade upphört.

15. Delgivningarna har inte skett B personligen. B:s påståenden om hur hans eget hälsotillstånd hade påverkat hans näringsverksamhet och boende kan, om A också hade varit medveten om detta, ge anledning att på ett annat sätt bedöma om tiden för bemötande och ändringssökande kan anses ha varit tillräcklig i detta fall.

16. A har i hovrätten bestridit B:s påståenden om att han hade avslutat näringsverksamheten och flyttat. A har förnekat att han skulle ha känt till det som B påstått. B har i hovrätten erbjudit bevisning om dessa omständigheter så att han själv skulle höras i bevisningssyfte och att en av B utsedd person skulle höras som vittne.

Huvudförhandling i hovrätten

17. Enligt första stycket i artikel 34 i Luganokonventionen ska den domstol som prövar ansökan om verkställighet avgöra frågan snarast och inte ge motparten tillfälle att yttra sig över ansökan. Enligt artikel 37.1 ska ansökan om ändring dock föras enligt de bestämmelser som gäller för kontradiktorisk rättegång. Således kan ansökan bestridas och eventuell utredning läggas fram först i besvärsinstansen, dvs. i Finland i hovrätten.

18. Av 3 § 2 mom. förordningen om ikraftträdande av Luganokonventionen och därtill hörande protokoll (613/1993) framgår att man vid behandlingen av en ansökan om verkställighet av en utländsk dom ska tillämpa bestämmelserna om behandling av ansökningsärenden, om inte något annat föreskrivs i konventionen.

19. Som det framgår av punkt 17 är det först i hovrätten som behandlingen bygger på den kontradiktoriska principen. Behandlingen i hovrätten jämställs därför när det gäller förfarandet närmast med tvistemål i första instans. Enligt 27 kap. 2 § rättegångsbalken ska hovrätten i mål som den behandlar i första instans hålla huvudförhandling, om det är nödvändigt för att höra parter, vittnen eller sakkunniga eller för att målet i övrigt ska kunna utredas, och enligt huvudregeln i kapitlets 3 § även när en part i ett tvistemål har krävt det.

20. De omständigheter som B åberopat kan på ovan konstaterat sätt ha betydelse vid bedömningen av frågan om stämningsansökan och tredskodomen har delgetts B i så god tid att han har kunnat förbereda svaromålet eller åtminstone söka återvinning i saken. B har i hovrätten yrkat att huvudförhandling ska hållas. Hovrätten borde ha hållit huvudförhandling.

21. Nord-Troms tingretts dom bygger på B:s begäran om ny behandling av en tredskodom. Begäran har avslagits eftersom tredskodomen enligt tingsrätten hade vunnit laga kraft 3.6.2005, dvs. en månad efter det B med posten ansågs ha fått del av tredskodomen. Eftersom de frågor som gäller delgivningen av tredskodomen är desamma som de som avses ovan i punkt 20, är det inte längre i detta skede möjligt att ge ett separat yttrande om verkställigheten av tingsrättens dom.

Den fortsatta behandlingen av målet

22. Målet återförvisas till hovrätten som ska hålla huvudförhandling.

Förbud mot verkställighet

23. B har 27.12.2012 begärt att verkställighet av hovrättens beslut ska förbjudas eller avbrytas och att redan genomförd verkställighet återtas. Högsta domstolen har 10.1.2013 bestämt att begäran inte bifalls.

24. Enligt artikel 39 i 1988 års Luganokonvention får, så länge den i artikel 36 angivna fristen för att söka ändring ännu inte har löpt ut och intill dess att beslut meddelats med anledning av att ändring sökts, inga andra åtgärder för verkställighet än säkerhetsåtgärder vidtas mot gäldenärens egendom. Med hänsyn till detta ska, när hovrättens beslut nu upphävs, eventuella utsökningsåtgärder mot B återtas.

Domslut

Hovrättens beslut upphävs. Målet återförvisas till Rovaniemi hovrätt som på eget initiativ utan dröjsmål ska ta upp saken till ny behandling och med beaktande av skälen till återförvisningen däri lagligen förfara.

Målet har avgjorts av justitieråden Liisa Mansikkamäki, Pertti Välimäki, Pasi Aarnio, Soile Poutiainen och Marjut Jokela. Heli Sankari var föredragande.