HD:2013:70

Ärekränkning
Yttrandefrihet

Viktigt! Det här är en inofficiell översättning

Diarienr: R2010/1052
Föredragning: 20.9.2011
Givet: 23.9.2013
Liggare: 1999

I en artikel publicerad 30.3.2006 i tidningen "7 päivää" hade behandlats ett misstänkt brott mot liv riktat mot tre personer. I artikeln konstaterades att en 29-årig man från Helsingfors var misstänkt för gärningarna. I artikeln som publicerades medan förundersökningen pågick hade inte nämnts den misstänktes namn, men en bild på honom där ansiktet var delvis övertäckt hade publicerats. Rubriken på tidningsartikeln var: "Bekant om den misstänkte seriemördaren: Han är en inställsam äckelpotta!" (översatt här). I artikeln hade också behandlats den misstänktes förhållande till dem som dödats, vad han arbetat med och hans ekonomiska ställning. Av de skäl som närmare framgår av avgörandet ansåg Högsta domstolen att uppgifterna i artikeln inte var felaktiga och att artikeln inte hade gett en oriktig bild av att det hade varit fråga om ett brott som redan blivit utrett. Inte heller uttrycket i tidningsartikelns rubrik ansågs, med beaktande av artikelns saksammanhang och uttryckets formulering samt omständigheterna i övrigt, ha varit förnedrande. Åtalet för ärekränkning förkastades.

Europeiska konventionen om mänskliga rättigheter 8 art och 10 art
SL 24 kap 9 § 1 mom
SL 24 kap 9 § 2 mom

Behandlingen av målet i de lägre domstolarna

Helsingfors tingsrätts dom 26.2.2008

Tillräknande

Tingsrätten ansåg utifrån åklagarens åtal att det var utrett att A och B, av vilka B var redaktör för tidningen "7 päivää" som gavs ut av förlaget Aller Julkaisut Oy och A ansvarig redaktör för den, hade framfört en osann uppgift eller antydan om X så att gärningen hade varit ägnad att orsaka skada eller lidande för den kränkte eller utsätta honom för missaktning samt på annat sätt förnedrat honom, då B i det nummer av tidningen som kom ut 30.3.2006 hade skrivit en artikel om att X misstänktes för tre brott mot liv och då A hade godkänt artikeln för publicering.

I tidningsartikeln hade osant berättats att X hade varit de tre brottsoffrens älskare, att han för det mesta hade varit arbetslös och att han hade skulder upp till flera tiotal tusen euro. Dessutom hade hans karaktär beskrivits med förnedrande uttryck i rubriken.

Det var möjligt att känna igen X utifrån ett fotografi som publicerades i samband med artikeln, där hans ögon visserligen varit täckta, och utifrån andra uppgifter som nämndes i artikeln.

Fastän det hade varit fråga om en nyhet om mycket allvarliga brottsmisstankar, hade det varit orättmätigt att framföra de osanna uppgifterna och antydningarna och att på annat sätt förnedra X. Tingsrätten ansåg att A och B hade gjort sig skyldiga till ärekränkning.

Tingsrättens motiveringar

Tingsrätten konstaterade i motiveringen till avgörandet att nyheter om brott måste vara exakta. Särskild uppmärksamhet måste fästas vid oskyldighetspresumtionen, om en nyhet publiceras före rättegången. Enligt utredningen i målet hade påståendet i artikeln om att X för det mesta varit arbetslös inte hållit streck. Även påståendet om att alla de tre döda männen hade varit X:s älskare, hade visat sig vara oriktigt. X skuld som utsöktes var i mars 2006 mindre än 20 000 euro. Skulden hade i artikeln vilseledande beskrivits som tiotals tusen euro.

B hade skrivit artikeln och A hade läst den och godkänt den för publicering med osanna och kränkande uppgifter. A och B hade inte försökt kontrollera uppgifternas riktighet och de kunde inte heller annars anses ha haft tillräckliga skäl för att tro att de var sanna. A och B hade uppsåtligen framfört en osann uppgift och antydan om X samt på annat sätt förnedrat honom.

Tingsrätten konstaterade att artikeln innehöll ett fotografi på X i profil med ögonen övertäckta samt uppgift om X:s hemadress. X:s ålder hade nämnts liksom att han bodde i norra Helsingfors. Dessutom beskrevs i artikeln olika skeden i X:s liv. Utifrån uppgifterna i artikeln kunde X kännas igen av sin närmaste krets och till följd av tidningens omfattande upplaga även av en vidare krets. För själva brottsreportaget hade det varit onödigt att publicera fotografiet och hemadressen.

Beträffande frågan om hur kränkande påståendena hade varit konstaterade tingsrätten att man när det gäller publicering av ett brottsreportage måste vara särskilt försiktig så att det som skrivs inte kränker den misstänktes rättsskydd och oskyldighetspresumtionen. Uppgifterna som publicerats i artikeln i "7 päivää" var med beaktande av artikeln som helhet och nyhetsvärdet endast i ringa mån oriktiga. Att brottsmisstanken mot X kommit ut i offentligheten hade berott på polisens informering, men polisens information hade inte innehållit de uppgifter som nu visat sig vara osanna. De osanna uppgifterna var till sin natur sådana att de var ägnade att orsaka X lidande och utsätta honom för missaktning, i synnerhet eftersom uppgifterna hade publicerats under rubriken "Hän on mielistelevä limanuljaska" (övers. "Han är en inställsam äckelpotta"). Det förnedrande uttrycket hade nämnts i rubriken och gjorts tillgängligt för ett stort antal människor. Det yttrande för att beskriva X:s karaktär som tagits in i rubriken var skällsord och gav en ytterst negativ och partisk bedömning av X:s karaktär. Tingsrätten ansåg att detta slags rubricering av ett brottsreportage var särskilt klandervärt, eftersom nyheten hade publicerats i förundersökningsskedet utan att X hade haft möjlighet att kommentera kritiken av hans karaktär.

Slutsats

Tingsrätten dömde A och B för ärekränkning till ett bötesstraff. A och B samt Aller Julkaisut Oy förpliktades att betala ersättning till X för lidande.

Målet har avgjorts av tingsdomare Jenni Ojanperä och nämndemännen.

Helsingfors hovrätts dom 11.11.2009

A, B och Aller Julkaisut Oy överklagade till hovrätten och yrkade att åtalet samt ersättningsyrkandet skulle förkastas.

Hovrätten konstaterade att uppgifterna i artikeln hade varit osanna och vilseledande på det sätt som tingsrätten hade nämnt. De var inte sådana att ett framförande av dem i sig hade varit ägnade att orsaka X skada eller lidande eller utsätta honom för missaktning. Artikeln hade dock kommit ut vid en tidpunkt när X under förundersökning hade varit misstänkt för allvarliga brott. I ett sådant skede var det för att säkerställa rättvis rättegång viktigt att massmediernas referat var exakta och sanningsenliga. I det avseendet hade de osanna uppgifterna framförts i samband med artikeln om de misstänkta brotten på ett sådant sätt att de hade varit ägnade att orsaka X lidande och utsätta honom för missaktning. Det uttryck som använts i artikelns rubrik och text hade varit förnedrande för X.

I artikeln hade funnits en bild på det hus där det, enligt vad X berättat, fanns en lägenhet som ägdes av hans livspartner och där X var skriven. De hade vistats i bostaden när de var i Helsingfors. Bilden ökade således inte möjligheterna att känna igen X.

I artikeln hade också funnits en bild på X själv. Utifrån den bilden hade X kunnat kännas igen åtminstone av hans närmaste krets samt av dem som samtidigt med honom var i fängelse.

Hovrätten ändrade inte tingsrättens domslut.

Målet har avgjorts av hovrättsledamöterna Iiro Kartano, Markus Nikolainen och Eija Multimäki.

Överklagande i Högsta domstolen

A, B och Aller Julkaisut Oy beviljades besvärstillstånd.

I överklagandet yrkade A, B och Aller Julkaisut följande: A och B yrkade att åtalet skulle förkastas och att de skulle befrias från ersättningsskyldighet. Aller Julkaisut Oy yrkade att det skulle befrias från ersättningsskyldighet.

Allmänna åklagaren yrkade i sitt bemötande att överklagandet skulle förkastas.

X yrkade i sitt bemötande att överklagandet skulle avslås.

Högsta domstolens avgörande

Motivering

Frågeställningen

1. Hovrätten har liksom tingsrätten yttrat att det i målet har blivit utrett att A och B, av vilka B var redaktör för tidningen "7 päivää" som gavs ut av förlaget Aller Julkaisut Oy (numera Aller Media Oy) och A dess ansvariga redaktör, hade framfört osanna och vilseledande uppgifter om X i det nummer av tidningen som kom ut 30.3.2006 i en artikel som B hade skrivit och A godkänt för publicering. Artikeln handlade om att X misstänktes för tre brott mot liv. I artikeln hade osant sagts att X var älskare till de tre offren för brottet, att han för det mesta varit arbetslös och att han hade flera tiotals tusen euro i skulder.

2. Hovrätten har anfört att de ifrågavarande delvis osanna uppgifterna inte har varit sådana att ett framförande av dem i sig skulle ha varit ägnat att orsaka X skada eller lidande eller utsätta honom för missaktning. När artikeln kom ut hade X dock varit misstänkt för allvarliga brott. I ett sådant skede var det för att säkerställa rättvis rättegång viktigt att massmediernas referat var exakta och sanningsenliga. I det avseendet hade de osanna uppgifter som framförts i samband med artikeln om de misstänkta brotten varit ägnade att orsaka X lidande och utsätta honom för missaktning. Även genom det uttryck som använts i artikelns rubrik och text hade X förnedrats. Hovrätten har ansett att A och B har gjort sig skyldiga till ärekränkning.

3. I Högsta domstolen är det för det första fråga om de av hovrätten nämnda påståenden som framförts i artikeln i fråga var osanna och om det uttryck som använts i artikeln var förnedrande. Är svaret på dessa frågor positivt, blir det fråga om författandet och publiceringen av artikeln ska bestraffas som ärekränkning.

Bestämmelserna om ärekränkning

4. Enligt 12 § grundlagen har var och en yttrandefrihet. Till yttrandefriheten hör rätten att framföra, sprida och ta emot information, åsikter och andra meddelanden utan att någon i förväg hindrar detta. På motsvarande sätt har var och en yttrandefrihet enligt art 10.1 i Europarådets konvention om mänskliga rättigheter (människorättskonventionen).

5. Privatlivet skyddas i 10 § grundlagen, enligt vars 1 mom. vars och ens privatliv, heder och hemfrid är tryggade. Enligt artikel 8.1 i människorättskonventionen har envar rätt att åtnjuta respekt för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens. I Europeiska människorättsdomstolens (människorättsdomstolen) praxis har artikel 8.1 ansetts ge skydd även för rykte och ära (Se t.ex. avgörandet Cumpana och Mazare mot Rumänien 17.12.2004, punkt 91).

6. Skyddet av yttrandefriheten å ena sidan och skyddet av ära å andra sidan kan i konfliktsituationer kräva att man definierar en skälig balans mellan dem. Utövande av yttrandefrihet kan begränsas endast genom lag och i allmänhet är yttranden som kränker någon annans rykte och ära straffbara enligt lag. Å andra sidan måste man vid tolkningen av straffbestämmelserna om ärekränkning beakta även skyddet för yttrandefriheten, så som det konstaterats t.ex. i punkt 5 i Högsta domstolens avgörande HD 2009:3.

7. Ärekränkning är straffbart enligt 24 kap. 9 § strafflagen. Enligt paragrafens 1 mom. ska den dömas till böter för ärekränkning som 1) framför en osann uppgift eller antydan om någon så att gärningen är ägnad att orsaka skada eller lidande för den kränkte eller utsätta honom eller henne för missaktning, eller 2) på något annat än i 1 punkten avsett sätt förnedrar någon. Enligt paragrafens 3 mom. ska som ärekränkning enligt 1 mom. 2 punkten inte anses kritik som riktar sig mot någons förfarande inom politiken, näringslivet, i en offentlig tjänst eller ett offentligt uppdrag eller inom vetenskap, konst eller med dessa jämförbar offentligt verksamhet och som inte tydligt överskrider det som kan anses som godtagbart.

8. Ära hör till det skydd för privatlivet som föreskrivs i grundlagen och människorättskonventionen. Därför kan man vid bedömningen av skyddet för en brottsmisstänkt persons ära finna stöd i den praxis som tillämpats vid bedömning av skyddet för privatlivet för personer som gjort sig skyldiga till brott. Europeiska människorättsdomstolen har såsom uppenbart ogrundad avvisat en ansökan angående Högsta domstolens avgörande på förstärkt avdelning HD 2005:136 (Lappalainen mot Finland 20.1.2009). I målet var det fråga om att i en tidning hade publicerats namnet på en person som hade gjort sig skyldig till misshandel, frihetsberövande och utsättande. Personen i fråga hade dömts till ett fängelsestraff på ett år och en månad. Högsta domstolen ansåg att publiceringen av namnet på en person som dömts för brott inte var en sådan straffbar gärning som kränkte dennes privatliv, för vilken skadestånd skulle kunna dömas ut.

9. I motiveringen till högsta domstolens avgörande HD 2005:136 konstateras att ett brott inte är den skyldiges ensak. Rätten att leva i fred, vilken omfattas av rätten till privatliv, tillkommer dock i princip även den som har dömts för ett brott (punkt 10). I avgörandet konstateras vidare att röjande i massmedier av en gärningsmans namn eller identitet utan dennes lov alltid innebär något slags ingrepp i personens privatliv i den mening som avses i 10 § 1 mom. grundlagen (punkt 12).

10. Å andra sidan kan det angående ett brott, en gärningsman och förhållandena i sin helhet finnas omständigheter som talar för att allmänheten bör ha rätt att få veta gärningsmannens namn och identitet (HD 2005:136, punkt 12). I motiveringen till avgörandet hänvisas till människorättsdomstolens avgörande von Hannover mot Tyskland 24.6.2004 och konstaterats att man måste särskilja mellan å ena sidan de fall där det främjar den allmänna debatten om allmänt intressanta och viktiga frågor att informationen lämnas ut och å andra sidan de fall där röjande av information som rör privatlivet endast skulle syfta till att tillfredsställa en viss läsarkrets nyfikenhet (se även människorättsdomstolens dom Standard Verlags GmbH mot Österrike 4.6.2009, punkt 52).

11. Bedömningen påverkas av brottets art och rättegångens natur samt annan offentlighet som saken har fått, liksom även av gärningsmannens person och samhälleliga ställning samt förhållandena i hans näromgivning (HD 2005:136, punkt 13). Ju mer offentligt och samhälleligt viktigt sammanhanget är där brottet begås, desto större är det samhälleliga intresset och betydelsen även av information om gärningsmannens person (HD 2005:136, punkt 14 och människorättsdomstolens dom Selistö mot Finland 16.11.2004, punkt 51).

12. Av det nämna avgörandet HD 2005:136 framgår vidare (punkt 19) att man vid bedömningen av frågan om det är tillåtet att avslöja en gärningsmans namn eller identitet ska fästa uppmärksamhet inte bara vid tidningsartikelns innehåll och budskap utan också vid den allmänna tonen i den samt vid rubriceringen och bildsättningen. Tröskeln för kränkning av privatlivet överskrids mer sannolikt, om det i samband med att gärningsmannens namn eller identitet röjs görs andra avslöjanden om sådant som hör till privatlivet eller om hela artikeln med tillhörande bilder anses ha präglats av en sådan osaklig "trakasserade stämning" som människorättsdomstolen konstaterade t.ex. i domen von Hannover mot Tyskland 24.6.2004. På motsvarande sätt konstaterade människorättsdomstolen i domen Tammer mot Estland 6.2.2001 (punkt 65 – 67) att det i en artikel använda omdömena som var klädda i en kränkande språkdräkt inte hade varit nödvändiga för att uttrycka åsikterna.

13. I 24 kap. 9 § 1 mom. 1 punkten strafflagen, som refererades ovan, är det fråga om en osann uppgift eller om en antydan som hänför sig till uppgiften. I punkt 2 i momentet är det i sin tur fråga om andra slags förnedrande uttalanden, som kan vara antingen ett uttalande som bygger på fakta eller en värdering i vilket fall det inte är meningsfullt att tala om uttalandets sanningshalt. Denna indelning motsvarar indelningen i Europeiska människorättsdomstolens praxis i å ena sidan konstateranden av fakta och å andra sidan värdeladdade omdömen. T.ex. i människorättsdomstolens stora kammares avgörande Cumpana och Mazare mot Rumänien 17.12.2004, som nämndes ovan i punkt 5, har konstaterats att existensen av fakta kan visas, men att sanningshalten av värdeladdade omdömen inte kan ledas i bevis (punkt 98).

14. I fråga om faktapåståenden har människorättsdomstolen i sina avgöranden om publicering av brottsreportage, i synnerhet i avgörandena om ärekränkning, betonat vilket slags utredning påståendena har grundat sig på. Det sätt på vilket påståendena förs fram har särskild betydelse när uppgifterna framförs innan förundersökning har inletts eller saken har avgjorts av domstolen. I människorättsdomstolens avgörande Ruokanen m.fl. mot Finland 6.4.2010 var det fråga om en tidningsartikel där det utifrån målsägandens berättelse hade påståtts att medlemmar i ett idrottslag på en liten ort efter att ha vunnit finskt mästerskap hade våldtagit en ung kvinna i samband med mästerskapsfestligheterna. Dessa påståenden hade lagts fram som faktapåståenden. Den andra partens syn på saken i den påstådda händelsen hade inte tillfrågats eller presenterats i artikeln. Människorättsdomstolen ansåg att det fanns tillräcklig grund för att döma redaktören för ärekränkning.

15. I människorättsdomstolens avgörande White mot Sverige 19.9.2006 var det fråga om en artikel publicerad i Sverige, där det påstods att en person som nämndes i artikeln hade dödat statsminister Olof Palme. Den svenska domstolen hade ansett att artikeln objektivt bedömd var ärekränkande. Eftersom uppgifterna dock hade kontrollerats i existerande källor och med hänsyn till det stora allmänintresset hade domstolen ogillat åtalet. Människorättsdomstolen ansåg att den nationella domstolen inte hade överskridit sin prövningsrätt i målet och att skyddet enligt artikel 8 i människorättskonventionen för den personens heder artikeln gällde inte hade kränkts (White mot Sverige 19.9.2006, punkt 28 – 30).

16. I Högsta domstolens avgörande HD 2000:54 var det fråga om publicering av en nyhet om ett anhängigt brottmål. I avgörandet har konstaterats att rubriceringen av nyheten och texten gav läsarna en uppfattning att den tilltalades skuld hade varit klar. Ingenstans framgick att det hade varit fråga om åklagarens ståndpunkt och att åtalen hade bestridits. I avgörandet har domstolen fäst uppmärksamhet vid att referat om pågående rättegångar måste vara exakta. Att en tilltalad under pågående behandling stämplas som skyldig och att endast den ena partens ståndpunkt förs fram innebär en för tidig offentlig dom. Även med hänsyn till domstolens möjligheter att arbeta kan man kräva att allmänheten inte ges oriktiga uppfattningar och förväntningar.

17. T.ex. i människorättsdomstolens avgörande Tammer mot Estland 6.2.2001 har domstolen konstaterat att de estniska ord som använts i en artikel innebar värdeladdade omdömen klädda i en kränkande språkdräkt, vilka inte hade varit nödvändiga för att uttrycka en negativ åsikt. Kritiken hade kunnat utformas utan att tillgripa så kränkande uttryck (Tammer mot Estland 6.2.2001, punkt 65 – 67).

18. Utöver de bedömningskriterier som följts i ovan beskriven rättspraxis konstaterar Högsta domstolen att den som publicerar uppgifter om anhängiga brottmål, måste fästa särskild uppmärksamhet vid om man i texten, trots att målet pågår, för fram fakta och om omständigheterna tillräckligt mycket stöder eventuella värdeladdade omdömen och om dessa omdömen och de uttryck som används i övrigt står i riktig proportion med hänsyn till målets art. Att enskilda uppgifter är mindre inexakta har vanligen inte någon betydelse, om artikeln inte är ägnad att ge läsaren en oriktig bild av saken och av vilken skuld den person som artikeln gäller har i den aktuella gärningen.

Bedömning av den artikel som publicerades 30.3.2006

19. I tidningen "7 päivää" hade 30.3.2006 publicerats en artikel om en man från Helsingfors som misstänktes för seriemord. Artikelns rubrik löd:

"Bekant om den misstänkte seriemördaren: Han är en inställsam äckelpotta!" (Översatt här.)

I samband med texten fanns en bild på ett våningshus, i vilket X sades bo. Dessutom fanns i artikeln en bild på X. Området kring ögonen hade täckts över. Under bilden på våningshuset fanns texten:

"Mannen från Helsingfors som misstänks ha mördat sina tre älskare har för det mesta varit arbetslös." (Översatt här.)

I samband med bilden på X fanns texten:

"Tiotusental i skulder" (Översatt här.)

20. I artikeln har konstaterats att mannen X från Helsingfors var misstänkt för att ha mördat sina tre älskare. Samtidigt har ett fotografi på den misstänkte publicerats så att området kring ögonen delvis var svärtat. X:s skuld till brotten mot liv har inte förts fram som ett faktum, utan i artikeln har konstaterats att det var en misstanke och att det senaste dödsfallet blir klart för åtalsprövning senast i april. Undersökningen av de två tidigare fallen uppgavs börja i slutet av veckan i fråga. Heinola tingsrätt har genom en dom 31.5.2006 dömt X för mord, dråp och dödsvållande till livstids fängelse. Kouvola hovrätt har genom dom 8.3.2007 förkastat åtalet för dödsvållande, men fastställt tillräknandet för dråp och mord och det ådömda straffet.

21. Till den del X:s skuld till tre brott mot liv har behandlats i artikeln i tidningen "7 päivää", som publicerades 30.3.2006, har A och B inte åtalats för ärekränkning. Straff har yrkats på den grunden att uppgifterna i artikeln om att X varit arbetslös och varit tre mäns älskare samt om hans skulder på tiotals tusen euro har varit osanna. Dessutom är det fråga om en bedömning av hur nedsättande ordet "limanuljaska" ("äckelpotta") är.

22. Att X varit arbetslös och tre mäns älskare samt haft skulder var allt sådant som kunde kopplas till det motiv som han enligt tidningsartikeln skulle ha haft till brotten mot liv, dvs. för att få vännernas egendom i arv åt sig själv. Genom påståendena utvecklades en bild av att X själv hade levt ett lättsamt liv och dödat sina vän i hoppet om att få ett arv.

23. Med beaktande av att beskattningsuppgifterna om X, som lagts fram som skriftliga bevis, visar att hans inkomstnivå var rätt låg, bygger omnämnandet i artikeln av att X varit arbetslös på godtagbara slutsatser utifrån fakta. Således har påståendet stötts med tillräckliga grunder.

24. I målet är det ostridigt att X har levt i ett nära förhållande till de tre männen i fråga eller annars varit deras nära vän. Uttrycket "sina tre älskare" är mot denna bakgrund inte oriktig eller osann. Det har varit fråga om en typisk slutsats utifrån fakta.

25. För det tredje måste ytterligare behandlas omnämnandet i artikeln av X:s skulder. X har själv konstaterat att skulderna i april 2006 inte ens var tjugotusen. Det är i målet ostridigt att X har haft skulder vid den tidpunkt artikeln publicerades. Uttrycket som användes var inexakt, då det talades om tiotals tusen. Det är dock över huvud taget inte fråga om ett sådant uttryck med vilket man skulle ha eftersträvat exakthet, utan snarare har det varit fråga om en uppskattning utifrån fakta.

26. Högsta domstolen anser att uppgifterna i tidningsartikeln så som konstaterats ovan i punkt 23 – 25 inte har varit oriktiga på det sätt som påstås i åtalet. Vidare konstaterar Högsta domstolen att fastän ett eventuellt motiv bakom brotten mot liv har behandlats i artikeln innan en domstol har avgjort saken, har motivet inte presenterats som ett utrett faktum utan i samband med andra misstankar.

27. Uttrycket "mielistelevä limanuljaska" ("inställsam äckelpotta") är en karaktäristik i form av ett kränkande uttryck. Enligt en finsk ordbok är uttrycket om det används som beskrivning på en person ett nedsättande uttryck för en avskyvärd person. Redaktören har uppgett att det var fråga om ett uttryck som en av X:s vänner använt om X.

28. Kränkande eller nedsättande uttryck orsakar olika grader av lidande och förnedring beroende på i vilket slags sammanhang och tema uttrycket används. Det har också betydelse vilka andra slags attribut som har använts i sammanhanget. I det aktuella fallet har tidningsartikeln handlat om allvarliga brott, dvs. brott mot liv. X har misstänkts för att delvis av ekonomiska motiv ha dödat sina tre manliga vänner. Med hänsyn till temat för artikeln kan uttrycket "inställsam äckelpotta" som användes i den inte anses ha varit ägnat att orsaka sådan förnedring som avses i 24 kap. 9 § 1 mom. 2 punkten strafflagen.

Skadestånd

29. Eftersom A och B inte har kränkt X:s ära genom en straffbar gärning, är varken de eller Aller Media Oy skyldiga att betala ersättning till X för lidande. A, B och Aller Media Oy befrias från ersättningsskyldighet.

Domslut

A

Åtalet för ärekränkning (gärningstidpunkt 30.3.2006) förkastas och A befrias från det ådömda bötesstraffet.

B

Åtalet för ärekränkning (gärningstidpunkt 30.3.2006) förkastas och B befrias från det ådömda bötesstraffet.

Gemensamt utlåtande

A, B och Aller Media Oy befrias från det skadestånd för lidande på 3 000 euro jämte ränta som de har dömts att betala till X.

Målet har avgjorts av justitieråden Kari Raulos, Pertti Välimäki, Pasi Aarnio, Juha Häyhä och Timo Esko. Timo Ojala var föredragande.