HD:2011:106

Extraordinärt ändringssökande - Rätt att överklaga - Återbrytande av dom i tvistemål
Europeiska konventionen om mänskliga rättigheter - Skydd för familjelivet

Viktigt! Det här är en inofficiell översättning

Diarienr: H2011/57
Föredragning: 31.10.2011
Givet: 19.12.2011
Liggare: 2873

Tingsrätten hade med en tingsdomare som ordförande på ansökan av A fastställt ett adoptivförhållande mellan A och C, så att C var sin mor B:s och A:s gemensamma barn. Beslutet hade vunnit laga kraft. Tingsdomaren yrkade att tingsrättens beslut skulle återbrytas, eftersom A hade avlidit några dagar innan beslutet gavs och ansökan därför borde ha förfallit.
Tingsdomarens ansökan förkastades, eftersom ett återbrytande av beslutet på myndighetens initiativ mot parternas vilja skulle ha inneburit ett ingrepp utan godtagbara skäl i det skydd för familjelivet som uppstått mellan A och C och även kunde innebära att familjens barn utan anledning fick olika ställning sinsemellan. Ingreppet skulle också ha varit oproportionerligt, eftersom det inte framkommit några omständigheter som talade för ett ingrepp.

RB 31 kap 7 §
Europeiska konventionen om mänskliga rättigheter 8 art.

Ansökan

En tingsdomare har begärt att Vanda tingsrätts beslut om fastställande av ett adoptivförhållande mellan A och C, meddelat 5.1.2011 med honom som ordförande, ska återbrytas. Enligt ansökan har beslutet grundat sig på uppenbart oriktig tillämpning av lag, eftersom A som hade varit sökande hade avlidit 29.12.2010, dvs. innan beslutet meddelades, vilket hade kommit till tingsrättens kännedom först efter att beslutet hade meddelats.

Högsta domstolens avgörande

Processuellt avgörande

I saken måste först avgöras om tingsdomaren som har fastställt adoptivförhållandet har rätt att ansöka om att beslutet ska återbrytas.

Högsta domstolen konstaterar att det inte finns några bestämmelser i lag om domstolens eller en domares rätt att ansöka om återbrytande av beslut som de själva har fattat. I rättspraxis har dock ansetts att domaren, i mål där förlikning inte är tillåten, i undantagsfall kan ha rätt att ansöka om återbrytande av en laga kraft vunnen dom. Så kan vara fallet t.ex. när avgörandet belastas av ett uppenbart fel och det finns ett starkt allmänt intresse att felet rättas.

I föreliggande fall har magistraten i Vanda meddelat tingsdomaren att magistratens uppfattning är att tingsrättens dom är ogiltig till följd av A:s död och att magistraten därför inte har registrerat fastställandet av adoptivförhållandet i befolkningsdatasystemet. Därför har det blivit oklart vilka rättsverkningar tingsrättens laga kraft vunna beslut har. För att undanröja oklarheten måste man avgöra om tingsrättens beslut ska iakttas trots att sökanden har avlidit. Även parterna i adoptionsärendet behöver få ett avgörande av den frågan.

Högsta domstolen anser att det finns ett sådant betydande allmänt intresse angående den rättsliga oklarhet som har uppkommit att den tingsdomare som har avgjort saken måste anses ha rätt att ansöka om att beslutet återbryts.

Högsta domstolen prövar ansökan.

Motivering av avgörandet i huvudsaken

Ärendets bakgrund och frågeställningen

1. Vanda tingsrätt har 5.1.2011, genom ett beslut som vunnit laga kraft, på ansökan av A fastställt ett adoptivförhållande mellan sökanden och C så, att C är A:s och sin mor B:s gemensamma barn. B och D, som har ansetts vara C:s far, hade samtyckt till adoptionen. Vid adoptionsrådgivningen hade en adoption konstaterats ligga i C:s intresse. Tingsrätten har konstaterat att det var fråga om fastställande av ett adoptivförhållande som byggde på ett barnförälderförhållande som de facto hade uppstått. Tingsrätten har också konstaterat att A led av en sjukdom som framskred snabbt. Ett av syftena med adoptionen var att trygga C:s ekonomiska intressen efter A:s död. Tingsrätten har inte ansett detta vara en omständighet som talar mot adoption.

2. I ärendet är det fråga om beslutet ska återbrytas på tingsrättsdomarens ansökan på den grunden att A har avlidit innan beslutet meddelades.

Lagbestämmelser och rättsregler av betydelse i saken

3. När ett adoptivförhållande fastställs är saken bunden till en person på ett sådant sätt att anspråk som gäller den inte övergår på rättsinnehavarna när sökanden avlider. I ett sådant ärende upphör sökandens partsställning, om han eller hon avlider medan rättegången pågår. Då förfaller saken normalt enligt de processuella reglerna och ett avgörande i sak kan inte längre meddelas. Ansökan om återbrytande har byggt på denna juridiska omständighet.

4. Ansökan om återbrytande gäller ett avgörande om adoption inom familjen. Eftersom avgörandet rör parternas familjeliv, bör saken inte bedömas uteslutande i belysning av de processuella rättegångsreglerna, utan man måste också beakta bestämmelserna och principerna till skydd för familjelivet, av vilka de för detta fall viktigaste är artikel 8 i Europeiska människorättskonventionen samt Europeiska människorättsdomstolens rättspraxis angående tillämpningen av den.

5. Enligt artikel 8 i Europeiska människorättskonventionen har var och en rätt att åtnjuta respekt för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens. Myndigheterna får inte störa åtnjutandet av denna rättighet med undantag av vad som är stadgat i lag och i ett demokratiskt samhälle och är nödvändigt med hänsyn till landets yttre säkerhet, den allmänna säkerheten, landets ekonomiska välstånd, förebyggandet av oordning och brott, hälsovården, skyddandet av sedligheten eller skyddandet av andra personers fri- och rättigheter. Enligt Europeiska människorättsdomstolens rättspraxis är familjelivet, så som det avses i artikel 8, en faktisk omständighet beroende på existensen av personliga band mellan närstående. När man bedömer faktiska familjeband måste man beakta bl.a. hur länge personerna har bott tillsammans, förhållandenas art samt den roll den vuxna personen har tagit i förhållande till barnet (t.ex. Moretti och Benedetti v. Italien, 27.4.2010).

6. När man bedömer effekterna av skyddet för familjelivet utifrån människorättskonventionen kan det också vara betydelsefullt om de som omfattas av skyddet för familjelivet har behandlats lika. Europeiska människorättsdomstolen har i sitt avgörande Camp och Bourimi v. Nederländerna (3.10.2000) ansett att det har varit en kränkning av artikel 8 och 14 i människorättskonventionen då familjebandet inte hade fastställts mellan ett barn fött utom äktenskap och den biologiska fadern i ett fall då fadern hade varit medveten om att modern väntade barnet och hade haft för avsikt att gifta sig med henne men hade dött innan barnet föddes. Att barnet inte blev arvinge medförde därför att detta barn fick en sämre ställning än barn födda inom äktenskap och erkända barn.

Omständigheterna i fallet och parternas ställningstaganden

7. A:s ansökan om fastställande av ett adoptivförhållande har blivit anhängigt i tingsrätten 18.11.2010. Tingsrätten har ansetts att alla villkor för adoption har uppfyllts enligt 1 kap. adoptionslagen och att några hinder för att godkänna ansökan och fastställa adoption därför inte har funnits. A har dock avlidit några dagar innan tingsrättens beslut i saken meddelades.

8. B har vid muntlig förhandling i Högsta domstolen berättat att hon har sällskapat med A ända sedan C var ungefär åtta månader gammal. A och B har varit gifta 7.12.1996 – 27.5.2009 och därefter på nytt 17.9.2010 fram till A:s död. A hade de facto varit som en far för C hela den tid parterna hade sällskapat och varit gifta. Under denna tid har familjen bott tillsammans. Däremot hade C inte träffat D en enda gång och dennes faderskap hade aldrig fastställts. B har motsatt sig att beslutet skulle återbrytas.

9. C har vid den muntliga förhandlingen berättat att hon alltid har ansett A vara hennes riktiga pappa och önskat att beslutet om fastställande av adoptionen skulle bestå. Den intressebevakare som utsetts för C har ansett att ansökan om återbrytande borde förkastas och att det borde fastställas att A är C:s far.

10. A:s och B:s gemensamma barn E har vid den muntliga förhandlingen sagt att hon alltid ansett att C är hennes riktiga syster och önskat att tingsrättens beslut inte ska återbrytas. Även den intressebevakare som utsetts för E har ansett att ansökan om återbrytande borde förkastas.

Slutsats

11. Högsta domstolen konstaterar att det länge har förelegat ett faktiskt familjeliv mellan C och A och att det visats att det mellan dem har funnits ett faktiskt och nära personligt band. C har de facto haft en likadan ställning i familjen som A:s och B:s gemensamma barn E. Därför omfattas deras familjeliv av skyddet enligt artikel 8 och 14 i Europeiska människorättskonventionen.

12. Högsta domstolen anser att ett återbrytande, på initiativ av en myndighet och mot parternas uttryckliga vilja, av beslutet om att fastställa ett adoptivförhållande skulle innebära ett ingrepp utan godtagbara skäl i det skydd för familjelivet som uppstått mellan A och C och även kunde innebära att familjens barn utan anledning fick olika ställning sinsemellan. Ett återbrytande av beslutet skulle också vara oproportionellt med hänsyn till att det inte i detta fall har kommit fram några omständigheter som skulle tala för det.

13. Av de ovan nämnda skälen anser Högsta domstolen att det inte finns sådana grunder till stöd för ansökan som medför att tingsrättens beslut borde återbrytas med stöd av 31 kap. 7 § rättegångsbalken.

Beslut

Ansökan avslås. Den adoption som tingsrätten har fastställt ska alltså förbli i kraft. C ska anses vara A:s och B:s gemensamma barn trots att A har avlidit innan tingsrätten har fastställt adoptivförhållandet mellan honom och C.

Målet har avgjorts av presidenten Pauliine Koskelo samt justitieråden Pertti Välimäki, Ilkka Rautio, Jukka Sippo och Jorma Rudanko. Tarja Raiskinen har varit föredragande.