HD:2009:10

Advokat – Tillsyn – Disciplinär påföljd
Yttrandefrihet

Viktigt! Det här är en inofficiell översättning

Diarienr: R2008/50
Föredragning: 19.8.2008
Givet: 9.2.2009
Liggare: 185

Finlands Advokatförbunds tillsynsnämnd hade genom ett beslut, vilket hade fastställts av hovrätten, bestämt en disciplinär påföljd för en advokat på den grunden att advokaten med beaktande av innehållet i meddelanden som publicerats i en tidning och på hans hemsida på Internet ansågs ha handlat i strid med anvisningarna om marknadsföring i advokatverksamhet och mot god advokatsed. Fråga om hur advokatens beteende skulle bedömas särskilt med beaktande av yttrandefriheten. (Omröstn.)

Tidigare behandling av ärendet

Finlands Advokatförbunds tillsynsnämnds (plenum) beslut 26.4.2007

Bakgrundsfakta

Advokaten A hade 13.12.2006 i tidningen Helsingin Sanomat publicerat en annons under rubriken "Sotasyyllisyystuomion purkaminen" (= Återbrytande av krigsansvarighetsdomen). I annonsen hade A bett släktingar till åtta vid namn nämnda personer, som krigsöverdomstolen hade dömt såsom ansvariga för kriget, att ta kontakt med A för att göra en ansökan om återbrytande av domen. I annonsen hade A konstaterat att han hade kommit till den slutsatsen att domstolens beslut alldeles uppenbart byggde på omständigheter som gör att det enligt 31 kap. 8 § rättegångsbalken kan återbrytas, och räknat upp de grunder han ansåg föreligga för återbrytande. Enligt annonsen hade krigsansvarighetsdomen prejudicerande betydelse för allt från Karelenfrågan till frågan om Finlands anslutning till Nato. Det var därför nödvändigt att återbryta domen. Därför var det också möjligt att parterna var fler än enbart släktingarna. I slutet av annonsen fanns A:s kontaktuppgifter och ett omnämnande av att normalt advokatarvode debiterades för att upprätta ansökan om återbrytande och för att sköta ärendet.

A hade också på sin hemsida på Internet publicerat ett upprop till personer som äger mark- och vattenområden. I uppropet, som gällde en gasledning som skulle byggas på finskt och ryskt område, ansåg A att gasledningen var ett hot mot Finlands miljö, mot landets försvar och mot privat ägande av mark- och vattenområden. A hade bett enskilda och juridiska personer samt kommuner som ägde mark och vatten inom det område som berördes att kontakta honom för vidtagande av rättsliga åtgärder mot den ryska aktören. A hade meddelat att han biträder alla som äger området och därtill anslutande områden för att förhindra att gasledningen byggs, om inte motparten förbinder sig till ett verkligt och äkta avgörande i godo.

Finlands Advokatförbunds styrelse beslöt att inleda ett tillsynsförfarande mot A för att utreda om han i sin tidningsannons eller i sitt upprop på hemsidan hade brutit mot god advokatsed. För A hade på dennes begäran preciserats att styrelsens beslut att inleda tillsynsförfarandet grundade sig på 2 § 2 mom. i de vägledande reglerna om god advokatsed samt på huvudregeln i anvisningarna om marknadsföring av advokatverksamhet.

I sina bemötanden medgav A att han hade publicerat annonsen och uppropet, men bestred att han skulle ha gjort sig skyldig till brott mot god advokatsed genom att publicera annonsen eller genom att uppdatera sin byrås hemsidor. Fråga hade varit om advokatens rätt att utöva sin yttrandefrihet med stöd av grundlagens 2 kap. 12 § och artikel 10 i Europakonventionen om mänskliga rättigheter. Om bestämmelser på lägre nivå än dessa, så som god advokatsed, står i strid med de fri- och rättigheter som garanteras i grundlagen och i Europakonventionen, måste bestämmelserna på lägre nivå vika undan.

Tillsynsnämndens avgörande

Tillsynsnämnden, som fattade sitt avgörande i plenum, hänvisade i sina motiveringar till 2 § 2 mom. i de vägledande reglerna om god advokatsed, som föreskriver att en advokat bör uppträda sakligt och korrekt samt både då han utför sitt uppdrag som även annars undvika allt, som kan nedsätta aktningen för advokatkåren och minska det förtroende kåren åtnjuter. Enligt 5 § i de vägledande reglerna om god advokatsed bör av advokat givna meddelanden vara sakliga och till sitt innehåll och sin form oklanderliga.

Enligt anvisningarna om marknadsföring av advokatverksamhet ska reklam och annan marknadsföring vara sanningsenlig och förenlig med advokatkårens anseende.

Beträffande kundrekryteringen konstateras i anvisningarna om marknadsföring att en advokat inte får skaffa uppdrag genom att vända sig direkt till en part i ett anhängigt ärende. Om emellertid det ärende som en advokat sköter gäller likartade intressen för flera parter, och huvudmannens intresse eller rättegången kan anses kräva att saken sköts gemensamt, har advokaten rätt att med samtycke av sin huvudman erbjuda sina tjänster till de andra, om han har grundad anledning att anta att de inte är stadigvarande klienter hos någon annan advokat eller redan har vänt sig till en annan advokat. I konkursärenden är ett sådant förfarande förbjudet.

När man bedömer om marknadsföring är förenlig med advokatkårens anseende ska man fästa avseende bl.a. vid reklamens så som annonsers och broschyrers utseende och innehåll. Det är t.ex. inte förenligt med advokatkårens anseende att göra jämförande reklam mellan advokater eller att lämna ut upplysningar om klienter, och i synnerhet inte att erbjuda advokattjänster till personer som befinner sig i en utsatt situation till följd av en olycka eller någon motsvarande orsak.

Tillsynsnämnden konstaterade att A med stöd av yttrandefriheten enligt grundlagen och Europakonventionen hade rätt att fritt uttrycka sin åsikt både om krigsansvarighetsprocessen och om den planerade gasledningen på finskt och ryskt område. A hade dock i sina annonser marknadsfört sina advokattjänster och tillsynsnämnden skulle därför avgöra om A genom sina annonser hade brutit mot god advokatsed, som förutsätter oklanderlig och saklig marknadsföring, och om marknadsföringen hade varit förenlig med advokatkårens anseende.

Ställningstagandena i annonserna om att det fanns laglig grund för att återbryta kringsansvarighetsdomarna och att en gasledning skulle medföra hot mot Finlands miljö var A:s personliga åsikter som inte kunde sägas vara allmänt erkända fakta. Annonserna var till sin natur provocerande och riktade sig direkt till dem som saken gällde.

Tillsynsnämnden ansåg att A:s marknadsföring av advokattjänsterna i de nämnda publikationerna inte kunde anses korrekt och oklanderlig. Marknadsföringens ton och art var också sådana att marknadsföringen inte kunde anses vara förenlig med advokatkårens anseende.

Med hänvisning till 7 § 2 och 4 mom. i lagen om advokater, 2 § 2 mom. och 5 § i de vägledande reglerna om god advokatsed samt 2 och 5 punkten i anvisningarna om marknadsföring i advokatverksamhet gav tillsynsnämnden A en varning som disciplinär påföljd.

Överklagande i hovrätten och Finlands Advokatförbunds utlåtande

A överklagade tillsynsnämndens beslut och yrkade att beslutet skulle upphävas, eftersom det var oriktigt, och att varningen skulle undanröjas.

Finlands Advokatförbunds styrelse ansåg i sitt utlåtande 15.6.2007 att tillsynsnämndens beslut var riktigt och att det inte fanns skäl att ändra det. Enligt utlåtandet hade A när han ansökte om medlemskap i Finlands Advokatförbund förbundit sig att iaktta god advokatsed, vilken ställde begränsningar för advokater bl.a. när det gäller annonsering och marknadsföring som riktar sig till potentiella klienter. Detta begränsade inte A:s yttrandefrihet och rätt att uttrycka sin åsikt i de frågor saken gällde, utan endast hur tjänsterna marknadsförs till bestämda parter. Begränsningarna kunde inte i sig anses innebära ett ingrepp i yttrandefriheten, utan det var fråga om att alla medel inte är tillåtna när det gäller kundrekrytering. Så var också fallet när det gäller beteende gentemot domstolsväsendet och advokatsamfundet samt mot klienterna, fastän yttrandefriheten i sig också skulle kunna möjliggöra beteendet i fråga. Av dessa skäl godkände Advokatförbundets styrelse de detaljerade motiveringarna i tillsynsnämndens avgörande.

Helsingfors hovrätts beslut 6.11.2007

Hovrätten yttrade i domskälen att Finlands Advokatförbunds tillsynsnämnd i plenum, på det sätt som framgår av avgörandet, i detalj hade motiverat den varning A tilldelas som disciplinär påföljd. Finlands Advokatförbunds styrelse hade 15.6.2007 i sitt utlåtande till hovrätten godkänt motiveringarna i tillsynsnämndens avgörande och ansett att den varning A hade fått som disciplinär påföljd var en skälig påföljd.

Utifrån den företedda utredningen godkände hovrätten tillsynsnämndens avgörande och motiveringar.

Saken har avgjorts av hovrättsledamöterna Matti Rintala, Petri Leskinen och Leena Järvilahti.

Överklagande i Högsta domstolen

A beviljades besvärstillstånd.

A yrkade i sin besvärsinlaga att hovrättens beslut skulle upphävas och att varningen skulle undanröjas.

Finlands Advokatförbunds styrelse gav ett utlåtande med anledning av A:s överklagande. Justitiekanslern i statsrådet meddelade att han inte hade något att anföra i saken.

Högsta domstolens avgörande

Domskäl

Beskrivning av saken och frågeställning

1. Advokaten A har 13.12.2006 publicerat en annons i en tidning, där han har uppmanat släktingar till personer som hade dömts av krigsansvarighetsdomstolen att ta kontakt med honom för att göra en ansökan om återbrytande av domen. Vidare har A på sin hemsida på Internet publicerat en text, daterad 15.11.2006, som gällde den gasledning som planeras i Östersjön. I texten uppmanade han enskilda och juridiska personer samt kommuner som äger mark- och vattenområden att ta kontakt med honom för vidtagande av rättsliga åtgärder mot den ryska aktören.

2. Finlands Advokatförbunds tillsynsnämnd har i plenum ansett att A:s marknadsföring av advokattjänsterna inte kunde anses korrekt och oklanderlig och inte heller förenlig med advokatkårens anseende och gett honom en varning för detta. Hovrätten har godkänt tillsynsnämndens avgörande och motiveringar.

3. I Högsta domstolen har A yrkat att han ska befrias från den disciplinära påföljden. A har åberopat i synnerhet att han i sin annons och sin skrivelse har använt sig av sin yttrandefrihet. Varningen var därför en oskälig påföljd. Av motiveringarna i tillsynsnämndens avgörande framgick inte heller på vilket sätt han skulle ha brutit mot god advokatsed.

4. I Högsta domstolen gäller frågan om det har varit riktigt att ge A en varning för hans beteende som beskrivs närmare i tillsynsnämndens ovan nämnda avgörande.

Tillämpliga stadganden

5. Kraven på god advokatsed framgår av bestämmelser i lag, den allmänna advokatföreningens stadgar som fastställts genom ett beslut av justitieministeriet (934/2004) och av de vägledande regler om god advokatsed som Finlands advokatförbund har fastställt 1972. Beträffande marknadsföringen gäller dessutom de anvisningar som förbundet har fastställt 1997. Tolkningen av anvisningarna och god advokatsed bestäms dessutom av bl.a. tillsynsnämndens praxis.

6. Enligt 5 § lagen om advokater ska en advokat iaktta god advokatsed i all sin verksamhet. Enligt 35 § 1 mom. i den allmänna advokatföreningens stadgar ska advokatförbundets medlemmar redbart och samvetsgrant utföra de uppdrag som anförtrotts honom eller henne samt i all sin verksamhet iaktta god advokatsed och de anvisningar som fastställts medlemmarna till efterrättelse.

7. Enligt 2 § 2 mom. i de vägledande reglerna om god advokatsed bör en advokat uppträda sakligt och korrekt samt både då han utfört sitt uppdrag som även annars undvika allt som kan nedsätta aktningen för advokatkåren och minska det förtroende kåren åtnjuter. Enligt 5 § 1 mom. i dessa regler bör en advokats meddelanden vara sakliga och till sitt innehåll och sin form oklanderliga. Beträffande reklam och meddelanden gäller enligt paragrafens 2 mom. vad därom är fastställt.

8. Enligt punkt 1 i anvisningarna om marknadsföring ska reklam och annan marknadsföring som gäller advokatverksamhet vara sanningsenlig och förenlig med advokatkårens anseende. Enligt punkt 5, som gäller kundrekrytering, får en advokat inte, med vissa undantag som det inte nu är fråga om, skaffa uppdrag genom att vända sig direkt till en part i ett anhängigt ärende.

9. Enligt punkt 6 i anvisningarna om marknadsföring ska man vid bedömningen av om marknadsföring är förenlig med advokatkårens anseende fästa avseende bl.a. vid reklamens, så som annonsers och broschyrers, utseende och innehåll. Det är t.ex. inte förenligt med advokatkårens anseende att göra jämförande reklam mellan advokater eller att lämna ut upplysningar om klienter och i synnerhet inte att erbjuda advokattjänster till personer som befinner sig i en utsatt situation till följd av en olycka eller någon motsvarande orsak.

Utgångspunkter för bedömningen

10. De yrkesetiska vägledande regler som är bindande för advokaterna bygger i hög grad på regler och praxis som godkänts inom yrkeskårens egen krets. God advokatsed ålägger advokaterna längre gående skyldigheter än vad som i lag föreskrivs om utförande av advokatuppdrag. Advokatsedens innehåll utvecklas och preciseras i takt med förändringar i verksamhetsmiljön. I det avseendet har tillsynen över god advokatsed som utgångspunkt anförtrotts advokatväsendet självt och den tillsynsnämnd som är verksam där.

11. I tillsynsärenden är domstolarna besvärsinstanser som ska garantera rättsskyddet. I domstolarna betonas frågor om huruvida disciplinära avgöranden eventuellt är oskäliga eller uppenbart oriktiga samt om de krav som mänskliga och grundläggande rättigheter ställer har uppfyllts i ett disciplinärt ärende.

Advokatens marknadsföring

12. A:s tidningsannons och upprop på hemsidan har innehållit å ena sidan A:s egna åsikter om krigsansvarighetsfrågan och gasledningen i Östersjön och å andra sidan marknadsföring av hans advokatverksamhet. I tillsynsnämndens avgörande har A:s ställningstaganden karakteriserats som hans personliga åsikter. Tillsynsförfarandet har inte gällt innehållet i dessa ställningstaganden, utan där har utretts om A när han marknadsförde sina advokattjänster har brutit mot god advokatsed. Marknadsföringen har dock i detta fall blandats med ställningstagandena. Tillsynsnämnden har ansett att marknadsföringen till sin natur var provocerande och konstaterat att den riktat sig direkt till parterna, dvs. till släktingar till uppräknade personer samt till ägare av vissa mark- och vattenområden. Marknadsföringen kunde därför inte anses vara korrekt och oklanderlig. I motiveringarna till avgörandet konstateras att marknadsföringens ton och art har varit sådana att marknadsföringen inte kunde anses förenlig med advokatkårens anseende och att A:s beteende därför stred mot god advokatsed.

13. Högsta domstolen anser att tillsynsnämndens korrekt motiverade avgörande har grundat sig på de vägledande reglerna om god advokatsed och marknadsföring. Tillsynsnämnden har utövat prövningsrätt som tillkommer den.

Begränsning av advokatens yttrandefrihet

14. Yttrandefriheten för var och en garanteras i grundlagens 12 § liksom även i artikel 10 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (nedan Europakonventionen). Yttrandefriheten omfattar även reklam och marknadsföring, vilket har konstaterats bl.a. i Europeiska människorättsdomstolens (nedan Europadomstolen) domar i målen markt intern Verlag GmbH och Klaus Beermaan mot Tyskland, dom 20.11.1989, punkt 26 och Casado Coca mot Spanien, dom 24.2.1944, punkterna 35–37.

15. Ett ingrepp har gjorts i A:s yttrandefrihet till den del den disciplinära påföljd som påfördes honom har gällt frågan om hur han har marknadsfört sina advokattjänster. Frågan gäller bara om det i detta fall också har funnits tillbörliga och tillräckliga skäl enligt grundlagen och Europakonventionen att göra ingrepp i A:s yttrandefrihet och om ingreppet har stått i riktig proportion till de intressen som skulle skyddas.

16. Kommersiell kommunikation hör inte till yttrandefrihetens kärnområde. I Europadomstolens praxis har det under vissa omständigheter t.o.m. ansetts möjligt att begränsa objektiva och sanningsenliga reklamer, om syftet har varit att skydda andra rättigheter eller att förhindra illojal konkurrens eller det har berott på särskilda förhållanden inom någon viss affärsverksamhet eller något visst yrke (Krone Verlag GmbH & Co. Kg mot Österrike nr 3, dom 11.12.2003, punkt 31). När man i ett enskilt fall bedömer om det finns skäl för begränsningar, ska vikten av syftet med begränsningarna vägas med beaktande av samtliga omständigheter som hänför sig till fallet. Att begränsa yttrandefriheten av skäl som gäller sättet att marknadsföra är möjligt endast i den mån detta är nödvändigt med hänsyn till det intresse som ska skyddas.

17. Bestämmelserna om marknadsföring av advokattjänster hänger samman med försöken att undvika osaklig konkurrens och att undvika att osann information ges samt också mer allmänt försöken att skydda yrkeskårens anseende. Advokaternas verksamhet bedöms utifrån vägledande regler som godkänts inom den advokatförening som företräder advokatkåren och som behöver följas endast av dem som ansökt om medlemskap i advokatförbundet.

18. Frågan om hur långtgående krav upprätthållandet av advokatkårens anseende ställer på innehållet i advokaternas marknadsföring är en värderingsfråga, och värderingarna kan variera i olika länder och under olika tider. Europadomstolen har i det ovan nämnda avgörandet i målet Casado Coca ansett att disciplinära påföljder för en jurist som åren 1982–1983 hade brutit mot ett nationellt reklamförbud inte kunde anses ha kränkt hans yttrandefrihet. Europadomstolen har hänvisat till de skillnader som i detta avseende gäller regleringen och praxis i Europa och även konstaterat att utvecklingen går mot att begränsningarna blir lindrigare (punkterna 54 och 55 i den nämnda domen).

19. Av Europadomstolens rättspraxis kan fortfarande dras den slutsatsen att de nationella myndigheterna har större rörelsefrihet vid avvägningen av balansen mellan yttrandefriheten och med den konkurrerande intressen, om det inte finns en tydlig gemensam grund i Europarådets medlemsstater om hur dessa principer ska tillämpas eller om moraluppfattningarna beträffande bedömningen varierar (Stambuk mot Tyskland, dom 17.10.2002, punkt 40).

20. Högsta domstolen konstaterar att ingreppet i A:s yttrandefrihet i föreliggande fall var begränsat till enbart hans sätt att marknadsföra advokattjänsterna. Huruvida detta marknadsföringssätt är acceptabelt har bedömts utifrån de vägledande regler som yrkeskåren själv har ansett vara befogade för att begränsa sin egen marknadsföring i syfte att bl.a. upprätthålla yrkeskårens anseende. Högsta domstolen anser att de vägledande reglerna och tillsynen över dem, inklusive sanktionerna, inte oproportionellt har begränsat A:s yttrandefrihet i förhållande till det intresse de ska skydda.

Slutsats

21. Med hänsyn till det ovan sagda anser Högsta domstolen att det under rådande omständigheter har funnits tillräckliga skäl för att bestämma ett disciplinärt straff för A, att tillsynsnämnden har handlat inom ramen för sin prövningsrätt och att det ingrepp i A:s yttrandefrihet som straffet innebar inte i föreliggande fall har varit oproportionellt i förhållande till målsättningarna för yttrandefrihetsbegränsningarna. Därför kan varningen inte heller anses vara en oskälig påföljd.

Domslut

Hovrättens dom ändras inte.

Saken har avgjorts av justitieråden Mikko Tulokas (skiljaktig mening), Kari Kitunen, Gustav Bygglin, Juha Häyhä (skiljaktig mening) och Timo Esko. Föredragande Jukka-Pekka Salonen.

De skiljaktiga ledamöternas yttranden

Justitierådet Häyhä: Jag har samma uppfattning som Högsta domstolens majoritet när det gäller punkterna 1–9 i domskälen. Därefter är min ståndpunkt följande: En omfattande offentlig debatt har pågått om de frågor som nämndes i A:s annonser. A har med stöd av yttrandefriheten, som tryggas i 2 kap. 12 § i Finlands grundlag och artikel 10 i Europakonventionen, haft rätt att fritt uttrycka sin åsikt i offentligheten. Yttrandefriheten gäller A som medborgare och begränsas inte av att A på grund av sitt yrke är medlem i Finlands Advokatförbund. Som det framgår av Europadomstolens praxis omfattar yttrandefriheten även marknadsföring (se markt intern Verlag GmbH och Klaus Beermann mot Tyskland, dom 20.11.1989 och Casado Coca mot Spanien, dom 24.2.1994).

Enligt motiveringarna i Finlands Advokatförbunds tillsynsnämnds avgörande har A förelagts en disciplinär påföljd på grund av att det ansågs att han, när han publicerade annonserna, såsom medlem i förbundet hade brutit mot förbundets interna regler om sådan oklanderlig och saklig marknadsföring som god advokatsed förutsätter. Den marknadsföring som A hade tillämpat ansågs till sin ton och art vara sådan att den inte kunde anses förenlig med advokatkårens anseende. Advokatförbundets tillsynsnämnd motiverade den disciplinära påföljden för A med 7 § 2 och 4 mom. lagen om advokater (496/1958), 2 § 2 mom. och 5 § i de vägledande reglerna om god advokatsed samt med 1 och 5 punkten i anvisningarna om marknadsföring i advokatverksamhet.

Enligt 7 § 2 mom. lagen om advokater ska advokatföreningens tillsynsnämnd bestämma en disciplinär påföljd för en advokat, om denne konstateras ha handlat i strid med lagens 5 § 1 mom. Enligt den sistnämnda bestämmelsen ska en advokat iaktta god advokatsed i all sin verksamhet. De vägledande regler om god advokatsed som binder medlemmarna i Finlands Advokatförbund och som fastställts på initiativ av förbundet spelar en central roll när god advokatsed formuleras liksom även tillsynsnämndens praxis om tillämpningen och tolkningen av dessa regler. Marknadsföringen i advokatverksamhet regleras dessutom i de anvisningar om marknadsföring som förbundets delegation har fastställt 23.5.1997.

Enligt 2 § 2 mom. i de vägledande reglerna om god advokatsed bör en advokat uppträda sakligt och korrekt samt både då han utför sitt uppdrag som även annars undvika allt som kan nedsätta aktningen för advokatkåren och minska det förtroende kåren åtnjuter. Enligt 5 § 1 mom. i dessa regler bör en advokats meddelanden vara sakliga och till sitt innehåll och sin form oklanderliga. Beträffande reklam och meddelanden gäller enligt paragrafens 2 mom. vad därom särskilt är fastställt.

Enligt punkt 1 i anvisningarna om marknadsföring ska reklam och annan marknadsföring som gäller advokatverksamhet vara sanningsenlig och förenlig med advokatkårens anseende. Enligt punkt 5, som gäller kundrekrytering, får en advokat inte, med vissa undantag som det inte nu är fråga om, skaffa uppdrag genom att vända sig direkt till en part i ett anhängigt ärende.

Av motiveringarna i tillsynsnämndens avgörande framgår att disciplinpåföljden inte påfördes A på grund av att han i offentligheten hade uttryckt sina åsikter om de frågor som framgick av hans annonser. Den disciplinära påföljden leder inte heller till att A på grund av hot om nya disciplinära påföljder borde låta blir att delta i offentlig debatt i dessa eller andra aktuella frågor varken som enskild medborgare eller som advokat. Tillsynsnämnden har ansett att A:s annonser till sin natur har varit provocerande och riktat sig direkt till parterna. I tillsynsnämndens avgörande har samtidigt tidigare konstaterats att en advokat inte får skaffa uppdrag genom att vända sig direkt till en part. Så som det framgår av motiveringarna i tillsynsnämndens avgörande och de rättsregler den tillämpat, har föremålet för och orsaken till den disciplinära påföljden varit A:s sätt att marknadsföra sina advokattjänster och inte de åsikter han fört fram i sina annonser. Därför anser jag att A:s rätt att utöva yttrandefrihet inte har kränkts i det disciplinära ärendet.

I tillsynsärendet har A:s verksamhet bedömts internt inom den advokatförening som företräder advokatkåren och utifrån vägledande regler som behöver följas enbart av personer som har ansökt om medlemskap i advokatförbundet. Frågan om huruvida A:s marknadsföring av advokattjänster är förenlig med advokatkårens anseende är även i belysning av anvisningarna om god advokatsed och om marknadsföring en värderingsfråga som således lämnar rum för prövning för den som avgör saken.

I anvisningarna om god advokatsed och marknadsföring är det fråga om ett regelverk som är skrivet i en smidig form och som bygger på praxis och förfaranden som godtagits inom yrkeskårens egen krets. Innehållet i god advokatsed kan förändras när omständigheter som gäller advokatverksamheten förändras. Därav sker bedömningen av frågan om när någon har handlat i strid med anvisningarna om god advokatsed och marknadsföring naturligast genom tillsynsnämndens prövning.

Tillsynsnämnden har inte i sina motiveringar överskridit den prövningsrätt som den med stöd av anvisningarna om god advokatsed och marknadsföring har haft när den har bedömt A:s beteende när han marknadsförde advokattjänster. Den varning som A tilldelats kan inte heller som disciplinär påföljd anses oskälig.

Av dessa skäl kommer jag till samma slutsats som majoriteten.

Justitierådet Tulokas: Jag är av samma åsikt som justitierådet Häyhä.