HD:2008:118

Europarätt - Europeisk arresteringsorder - Utlämning för brott - Åtalsrätt

Viktigt! Det här är en inofficiell översättning

Diarienr: R2008/133
Föredragning: 17.12.2008
Liggare: 2878
Givet: 23.12.2008

L och P hade överlämnats till Finland på grund av en europeisk arresteringsorder, misstänkta för grovt narkotikabrott som uppgavs gälla olaglig införsel av en stor mängd amfetamin. Därefter åtalades de för grovt narkotikabrott som gällde införsel av en stor mängd hasch. Även i fråga om tidpunkten och platsen för gärningen avvek gärningsbeskrivningen i åtalet delvis från den beskrivning som ingick i arresteringsordern. Fråga om L och P hade blivit åtalade för ett annat brott än det som legat till grund för överlämnandet.

Lag om utlämning för brott mellan Finland och de övriga medlemsstaterna i EU 58 §

Behandlingen av saken i lägre instans

Bakgrunden

Helsingfors tingsrätt häktade 21.3.2006 L i hans frånvaro som misstänkt för grovt narkotikabrott begånget 1.1.2005–21.3.2006. Helsingfors häradsåklagare begärde genom en europeisk arresteringsorder 21.3.2006 att L skulle anhållas och överlämnas för väckande av åtal.

Arresteringsordern gällde grovt narkotikabrott, begånget 1.1.2005–21.3.2006, där L var gärningsman. Enligt beskrivningen av omständigheterna när gärningen begicks hade L tillsammans med sina medgärningsmän olagligt fört in en stor mängd amfetamin i landet, klassificerad som synnerligen farlig narkotika, för att distribueras vidare i landet.

Den polska domstol som var behörig i saken beslöt 28.6.2006 överlämna L till Finland med stöd av begäran i arresteringsordern.

P häktades 5.5.2006 i sin frånvaro av Helsingfors tingsrätt misstänkt bl.a. för grovt narkotikabrott begånget 19.–25.2.2006. Helsingfors häradsåklagare begärde genom en europeisk arresteringsorder 8.5.2006 att P skulle anhållas och överlämnas för väckande av åtal. Arresteringsordern gällde bland annat grovt narkotikabrott, begånget 19.–25.2006, där P var gärningsman. Enligt beskrivningen av omständigheterna när gärningen begicks hade P tillsammans med sina medgärningsmän olagligt fört en stor mängd amfetamin i lan-det, klassificerad som synnerligen farlig narkotika, för att distribueras vidare i landet. P hade ordnat införseln till Finland och vidaredistributionen i landet av narkotikapartiet i fråga.

Den spanska domstol som var behörig i saken beslöt 20.6.2006 överlämna P till Finland med stöd av begäran i arresteringsordern.

Åtalet vid Helsingfors tingsrätt

Häradsåklagaren yrkade genom åtal som inlämnats till Helsingfors tingsrätt 2.10.2006 att L och P skulle straffas för grovt narkotikabrott begånget i Kouvola 15.–26.2.2006. Enligt gärningsbeskrivningen i åtalet hade L och P gemensamt tillsammans med några andra personer fört in ett parti på 26 kg hasch för att distribueras vidare i landet. Detta hade gjorts så att P tillsammans med en annan person hade ordnat införseln av haschpartiet genom att anlita L som hjälp vid införseln och även vara med om att ordna överlämnandet av haschen i Kouvola genom att ge L anvisningar om platsen för överlämnandet. L hade för sin del i enlighet med P:s anvisningar tillsammans med en annan person med bil fört in ett parti hasch via Hangö och överlämnat det i Kouvola genom att på en parkeringsplats lämna det i bilen för avhämtning.

Helsingfors tingsrätts dom 7.11.2006

Helsingfors tingsrätt, där ingen gjorde invändning mot överlämnandet eller mot att åtal hade väckts, dömde i enlighet med gärningsbeskrivningen i åtalet L och P till fängelse för grovt narkotikabrott begånget 15.–26.2.2006. P dömdes dessutom till fängelse för två andra grova narkotikabrott.

Målet avgjordes av tingsdomare Jukka Jaakkola och nämndemännen.

Samtyckesförfarande

Innan behandlingen i tingsrätten började fick häradsåklagaren ett meddelande av en företrädare för Eurojustmyndigheten i Polen om att det inte krävdes samtycke av Polen för att åtala L för grovt narkotikabrott, innefattande införsel av hasch, fastän överlämnandet hade skett på den grunden att L misstänktes ha fört in amfetamin.

Medan behandlingen i tingsrätten pågick begärde häradsåklagaren genom en ny arresteringsorder 24.10.2006 samtycke av Spanien till att P skulle få åtalas för grovt narkotikabrott begånget 19.–25.2.2006, som innefattade att P tillsammans med sina medgärningsmän olagligt hade fört in en stor mängd hasch i landet för att distribueras vidare, vilket hade skett så att P hade ordnat införseln av narkotikan och vidaredistributionen i Finland.

Den behöriga domstolen i Spanien gav 11.7.2007 samtycke till att P också fick åtalas för det nämnda brottet.

Helsingfors hovrätts avgöranden

Efter att L och P hade överklagat domen i Helsingfors hovrätt och anfört att de inte borde ha fått åtalas för grovt narkotikabrott begånget 15.–26.2.2006, eftersom detta inte låg till grund för att de hade överlämnats till Finland, ansåg hovrätten i sitt handläggningsavgörande 16.8.2007, att det redan i tingsrätten hade funnits samtycke av polska staten uttryckt av representanten för Eurojust till att L skulle åtalas för det nämnda brottet och att spanska staten sedermera, även om det skedde först efter behandlingen i tingsrätten, hade gett sitt samtycke till att P åtalades. Eftersom det således fanns ett i 58 § 2 mom. 7 punkten i lagen om utlämning för brott mellan Finland och de övriga medlemsstaterna i Europeiska unionen nämnt samtycke till att L och P åtalades, ansåg hovrätten att det inte fanns hinder att pröva åtalet.

Helsingfors hovrätt dömde 30.11.2007 L och P till fängelse för det nämnda brottet samt dessutom P för två andra grova narkotikabrott.

Målet avgjordes av hovrättsledamöterna Pauli Viitanen, Antti Miettinen och Kirsi Korhonen.

Ändringssökandet i högsta domstolen

L och P beviljades tillstånd att överklaga domen till den del frågan gällde om åtalet för det grova narkotikabrottet gällande hasch, begånget 15.–26.2.2006 kunde prövas.

L och P yrkade i sina ansökningar om ändring att åtalet för det grova narkotikabrottet gällande hasch, begånget 15.–26.2.2006 skulle lämnas utan prövning.

Häradsåklagaren bemötte överklagandet och riksåklagaren gav ett yttrande.

Begäran om förhandsbesked

Högsta domstolen beslöt 5.9.2008 efter att ha hört parterna om innehållet i anhållan om förhandsbesked, att uppskjuta behandlingen av målet och med stöd av artikel 35 i Europeiska gemenskapens grundfördrag begära förhandsbesked av Europeiska gemenskapernas domstol, som gav det begärda avgörandet genom sin dom 1.12.2008 (mål C-388/08 PPU). Innan begäran om förhandsbesked gjordes hördes parterna om innehållet i begäran.

Vidtagna åtgärder

L och P samt riksåklagaren och häradsåklagaren gav på begäran yttrande med anledning av förhandsbeskedet.

Högsta domstolens avgörande

Domskäl

Frågeställningen

1. Efter att häradsåklagaren i Helsingfors utfärdat en europeisk arresteringsorder med begäran att L skulle anhållas och överlämnas för väckande av åtal har den behöriga polska domstolen 28.6.2006 beslutat överlämna L till Finland. Enligt arresteringsordern var L misstänkt som gärningsman i ett grovt narkotikabrott begånget 1.1.2005–21.3.2006, som innefattade att han tillsammans med sina medgärningsmän olagligt hade fört in en stor mängd amfetamin, klassificerat som synnerligen farlig narkotika, för att distribueras vidare i landet.

2. Efter att häradsåklagaren i Helsingfors utfärdat en europeisk arresteringsorder med begäran att P skulle anhållas och överlämnas för väckande av åtal har den behöriga spanska domstolen 20.6.2006 beslutat överlämna P till Finland. Enligt arresteringsordern var P misstänkt som gärningsman i ett grovt narkotikabrott begånget 19.–25.2.2006, som innefattade att han tillsammans med sina medgärningsmän olagligt hade fört in en stor mängd amfetamin, klassificerat som synnerligen farlig narkotika, för att distribueras vidare i landet, vilket hade skett så att han hade ordnat införseln av narkotikapartiet och vidaredistributionen i Finland.

3. Häradsåklagaren har 2.10.2006 väckt åtal vid Helsingfors tingsrätt och yrkat straff för L och P för grovt narkotikabrott begånget i Kouvola 15.–26.2.2006. Enligt åtalet hade L och P tillsammans med några andra personer fört in ett haschparti på 26 kg för att distribueras vidare i landet på det sättet att P tillsammans med en annan person hade ordnat införseln av haschpartiet och därvid anlitat L som hjälp samt också så att han hade ordnat överlämnandet av haschpartiet i Kouvola genom att ge L anvisningar om var partiet skulle överlämnas. L hade för sin del i enlighet med P:s anvisningar tillsammans med en annan person fört haschpartiet med bil till Finland via Hangö och överlämnat det i Kouvola genom att lämna det för avhämtning i en bil på en viss parkeringsplats.

4. I målet är det för det första fråga om L och P har åtalats för något annat brott än det som låg till grund för överlämnandet och om det av den anledningen har funnits hinder mot att pröva åtalet. Om svaret på detta är jakande, är det ytterligare fråga om samtycket till att åtala L ska ha ansetts vara lämnat på den grunden att representanten för den polska Eurojustmyndigheten redan före behandlingen i tingsrätten hade meddelat att nytt samtycke inte behövs och om P har kunnat åtalas på den grunden att den spanska domstolen 11.7.2007, när tingsrätten redan hade dömt P till straff, hade gett samtycke till att P kunde åtalas även för det brott som avsågs i åtalet.

Tillämpliga stadganden

5. Enligt 14 § i lagen om utlämning för brott mellan Finland och de övriga medlemsstaterna i Europeiska unionen (utlämningslagen) ska en begäran om gripande och utlämning innehålla uppgifter om brottets beskaffenhet och brottsrubricering, särskilt när dubbel straffbarhet för gärningen inte förutsätts, samt en beskrivning av omständigheterna kring brottet, inbegripet tidpunkt och plats samt på vilket sätt den som begärs utlämnad har del i brottet. Enligt 58 § 1 mom. får en person som har utlämnats från en medlemsstat till Finland inte åtalas, straffas eller berövas friheten för något annat brott som begåtts före utlämningen än det som låg till grund för utlämningen. Enligt paragrafens 2 mom. tillämpas förbudet inte bl.a. om brottmålsrättegången inte föranleder åtgärder som innebär att den utlämnades frihet inskränks eller den medlemsstat som har utlämnat personen ger sitt samtycke till avvikelse från förbudet.

6. Genom den ovan nämnda lagen genomfördes rådets rambeslut av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna (2002/584/RIF). Enligt artikel 27.2 i rambeslutet får en överlämnad person inte åtalas, dömas eller på annat sätt berövas sin frihet för något annat brott, som begicks före överlämnandet, än det brott för vilket personen överlämnades, utom i de fall som avses bl.a. i punkt 3 i artikeln. Enligt punkt 3.g i artikeln ska punkt 2 inte tillämpas, om den verkställande rättsliga myndigheten som överlämnat den eftersökte ger sitt samtycke i enlighet med punkt 4. Enligt den sistnämnda punkten ska samtycke ges, om det brott för vilket det begärs i sig ska medföra överlämnande enligt bestämmelserna i rambeslutet. Samtycke ska vägras av de skäl som anges i artikel 3 och får i övrigt vägras endast av de skäl som anges i artikel 4.

Begäran om förhandsbesked och EG-domstolens dom 1.12.2008

7. Beträffande rambeslut gäller en motsvarande princip om konform tolkning som i fråga om direktiv. Den nationella domstolen ska så långt möjligt när den tillämpar nationell rätt tolka den nationella rätten i enlighet med rambeslutets ordalydelse och syfte. Därför har Högsta domstolen begärt förhandsbesked av Europeiska gemenskapernas domstol angående följande frågor:

1. Hur ska uttrycket "något annat brott än det brott för vilket personen överlämnades" i artikel 27.2 tolkas, eller närmare bestämt vilka kriterier är avgörande när man bedömer, om den gärningsbeskrivning som ligger till grund för åtalet skiljer sig från den gärningsbeskrivning som legat till grund för överlämnandet på ett sådant sätt att det bör anses vara fråga om ett sådant i artikel 27.2 avsett "annat brott", för vilket åtal kan väckas endast om samtycke erhållits enligt artikel 27.3.g och 27.4?
   
   

2. Ska artikel 27.2 i rambeslutet tolkas så att samtyckesförfarandet enligt punkterna 3.g och 4 blir tillämpligt i en situation där grunden för såväl arresteringsordern som det slutliga åtalet har varit (grovt) narkotikabrott men gärningsbeskrivningen i åtalet senare har ändrats så, att åtalet har gällt ett annat slags narkotika än det som nämndes i arresteringsordern?
   
   

3. Hur ska man tolka artikel 27.2 i rambeslutet till den del den överlämnade personen inte enligt artikeln får åtalas, dömas eller på annat sätt berövas sin frihet för något annat brott, i synnerhet i förhållande till det samtyckesförfarande som avses i artikelns 4 punkt och med beaktande av bestämmelsen i artikel 27.3.c om att specialbestämmelsen inte ska tillämpas, om det straffrättsliga förfarandet inte föranleder tillämpning av en åtgärd som innebär att den personliga friheten inskränks?

• a) Ska i fall som omfattas av samtyckesförfarandet de ovan nämnda bestämmelserna tolkas så, att de inte hindrar att åtal väcks för brottet i fråga och inte heller utgör hinder för rättegång eller för att dom avkunnas innan samtycket erhålls, förutsatt att den misstänktes personliga frihet inte inskränks på grund av brottsmisstanken i fråga?
  
  

• b) Vilken betydelse har det att en straffprocess, som innefattar inskränkning av friheten, gäller flera brott, av vilka något omfattas av samtyckesförfarandet? Ska de ovan nämnda bestämmelserna tolkas så, att de inte hindrar att åtal för ett brott som förutsätter samtyckesförfarande väcks och inte heller att rättegång hålls eller att dom avkunnas redan innan samtycke erhålls, och oberoende av att den misstänktes personliga frihet inskränkts i samband med rättegången, förutsatt att det på grund av handläggningen av de andra åtalen har funnits en laglig grund för frihetsinskränkningen?

8. EG-domstolen har gett följande svar på frågorna:

1. För att klarlägga om brottet i fråga är ett sådant i artikel 27.2 i rambeslutet avsett "annat brott" än det som legat till grund för överlämnandet, när ett sådant annat brott förutsätter samtyckesförfarande enligt artikel 27.3.g och 27.4 i rambeslutet, måste man undersöka huruvida de centrala komponenterna i brottet, sådana de framgår av den rättsliga brottsbeskrivning som har getts i den medlemsstat som har utfärdat arresteringsordern, är samma komponenter som legat till grund för att personen har överlämnats, och om uppgifterna i arresteringsordern i tillräcklig grad motsvarar uppgifterna i senare rättegångshandlingar. Ändringar som gäller tidpunkt och plats är tillåtna, om de bygger på upplysningar som medan förfarandet pågår i den stat som utfärdat arresteringsordern inhämtats utifrån de gärningar som beskrivits i arresteringsordern, förutsatt att de inte ändrar brottets karaktär och de inte medför sådana grunder att vägra verkställighet som avses i artiklarna 3 och 4 i rambeslutet.
   
   

2. Under omständigheter i likhet med dem som föreligger i det mål som behandlas i Högsta domstolen kan man inte uteslutande på grund av en ändring av gärningsbeskrivningen, som gäller den ifrågavarande narkotikans art, anse att det skulle vara fråga om ett sådant "annat brott" som avses i rambeslutet än det som legat till grund för överlämnandet.
   
   

3. Det undantag som finns i artikel 27.3.c i rambeslutet 2002/584 ska tolkas så, att då fråga är om ett "annat brott" än det som legat till grund för överlämnande, ska samtycke begäras i enlighet med artikel 27.4 i rambeslutet, och det ska erhållas, om ett straff eller en åtgärd som innefattar frihetsberövande ska verkställas. En överlämnad person kan åtalas och dömas för ett brott av nämnt slag innan samtycke erhålls, förutsatt att det när åtal väcks eller dom avkunnas för ett sådant brott inte verkställs någon åtgärd som innebär inskränkning av friheten. Undantaget i artikel 27.3.c utgör dock inte hinder mot att den överlämnade personens frihet inskränks innan samtycket erhålls, om det finns en laglig grund för en sådan åtgärd på grund av andra åtal under handläggning som nämns i den europeiska arresteringsordern.

Högsta domstolens bedömning

9. Gärningsbeskrivningen i den arresteringsorder som låg till grund för överlämnandet och gärningsbeskrivningen i åtalet skiljer sig från varandra för det första när det gäller tidpunkten för brottet. Gärningstidpunkten har i arresteringsordern för L:s vidkommande beskrivits vara rätt lång (1.1.2005–21.3.2006). Den har dock även omfattat tidsperioden enligt åtalet (15.–25.2.2006). Av de häktningsdokument som legat till grund för arresteringsordern framgår att misstankarna redan då hade koncentrerat sig på L:s ankomst till Finland 19.2.2006. För P:s vidkommande är gärningstidpunkten i åtalet (15–25.2.2006) några dagar längre än gärningstidpunkten i arresteringsordern (19–25.2.2006). Också för honom framgår det dock av häktningsdokumenten att misstankarna redan då har koncentrerat sig på delaktighet i införseln av det narkotikaparti som misstänktes ha skett 19.2.2006. För båda har gärningstidpunkten således utifrån de upplysningar som erhållits i samband med brottsutredningen preciserats till att gälla händelser omkring denna tidpunkt.

10. Arresteringsordern och åtalet skiljer sig från varandra också i det avseendet att den plats där brottet begicks i Finland inte alls nämns i arresteringsordern. Enligt åtalet däremot har L fört in narkotikan via Hangö och transporterat den till Kouvola, där den har distribuerats vidare. I häktningsdokumenten beträffande både L och P har Helsingfors angetts som gärningsplats. Som det ovan konstaterades har misstankarna främst gällt frågan om L:s ankomst till Finland 19.2.2006. Under brottsutredningens gång har uppgifterna om hans resrutt preciserats.

11. Gärningsbeskrivningen i arresteringsordern och gärningsbeskrivningen i åtalet skiljer sig ytterligare i fråga om arten av den olagligt införda narkotikan. Grunden för överlämnande har varit misstanke om införsel av amfetamin medan åtalet har gällt införsel av hasch. Till den delen framgår det av de handlingar som legat till grund för häktningen, att det i det skedet av brottsutredningen hade misstänkts att föremålet för den misstänkta införseln av narkotika 19.2.2006 var en stor mängd amfetamin, eftersom en sådan mängd senare i samma februari månad hade tagits i beslag. Sedermera hade det dock i undersökningarna framgått att amfetaminet hade förts in redan tidigare och att införseln 19.2.2006 gällde 26 kg hasch. Själva händelsen vid införseln är således inte en annan i åtalet än den som avsågs i arresteringsordern. Medan brottsutredningen pågick har det framgått att den införsel som avsågs i arresteringsordern i själva verket har gällt hasch och inte amfetamin.

Slutsatser

12. Angående tidpunkten för gärningen motsvarar uppgifterna i arresteringsordern och åtalet tillräckligt mycket varandra beträffande såväl L som P. Ändringarna till denna del liksom även beträffande gärningsplatsen bygger på preciserande upplysningar som har erhållits under brottsutredningens gång. De har inte förändrat brottets art och ger inte upphov till sådana skäl att vägra verkställighet som avses i artikel 3 och 4 i rambeslutet och på motsvarande sätt i 5 och 6 § i utlämningslagen.

13. I stället för den stora mängd amfetamin som nämns i arresteringsordern har L och P åtalats för olaglig införsel av 26 kg hasch. I motsats till amfetamin är hasch inte sådan synnerligen farlig narkotika som avses i 50 kap. 5 § 2 mom. strafflagen. Den mängd hasch som nämns i åtalet gäller dock en stor mängd narkotika. Därför är det på samma sätt som i arresteringsordern fråga om grovt narkotikabrott enligt 50 kap. 2 § i strafflagen. I båda fallen är det också fråga om sådan olaglig handel med narkotika som avses i artikel 2.2 i rambeslutet, vilken kan leda till fängelse i minst tre år. Den juridiska klassificeringen och arten av brottet har inte ändrats och ändringen ger således inte upphov till ovan nämnda skäl att vägra verkställighet.

14. På dessa grunder anser Högsta domstolen att de nämnda centrala komponenterna i brottet är desamma som de som låg till grund för att L och P överlämnades till Finland. L och P har således inte i den mening som avses i 58 § 1 mom. utlämningslagen och 27.2 artikeln rambeslutet åtalats för andra brott än det som låg till grund för överlämnandet. Således har det inte funnits hinder mot att pröva åtalet och samtycke enligt 58 § 2 mom. i utlämningslagen och artikel 27.3.g i rambeslutet har inte behövts.

15. I målet har inte anförts eller annars framgått orsak att anse att förfarandet i samband med överlämnandet och rättegången skulle ha äventyrat L:s eller P:s rätt att försvara sig mot åtalen mot dem eller på något annat sätt ha kränkt deras rättigheter i enlighet med artiklarna 5 och 6 i Europeiska konventionen om mänskliga rättigheter, vilken de har åberopat.

Domslut

Slutresultatet i hovrättens handläggningsavgörande ändras inte. Således fastställs även hovrättens avgörande i huvudsak.

Målet har avgjorts av presidenten Pauliine Koskelo samt av justitieråden Pertti Välimäki, Pasi Aarnio, Juha Häyhä och Jukka Sippo. Föredragande Jarmo Hirvonen.