HD:2026:20

A och B hade i samband med sin näringsutövning gjort sig skyldiga till djurskyddsbrott genom att under ca 1,5 år lämna flera tiotal nötkreatur som de ägde utan tillräcklig skötsel och utfordring samt genom att försumma även andra skyldigheter som hör till djurskötseln så att de hade utsatt nötkreaturen för onödigt lidande, onödig smärta eller onödig plåga.

Högsta domstolen ansåg av de skäl som framgår av avgörandet att det förelåg lagstadgade förutsättningar för djurhållningsförbud angående produktionsdjuren och att djurhållningsförbud skulle meddelas trots att djurhållningen hade haft central betydelse för de dömda personernas utkomst. Det fanns inte orsak att förkorta det djurhållningsförbud på fem år som hovrätten hade meddelat svarandena.

SL 17 kap 23 § (14/2011)