HD:2026:12

I skriftliga arbetsavtal hade slagits fast att arbetstiden bestämdes enligt arbetstidslagen och på basis av vid varje tidpunkt gällande kollektivavtal. Kollektivavtalets bestämmelser om dagliga vilotider gjorde det möjligt att ordna måltiderna antingen vid sidan av arbetet som avlönad arbetstid eller som separat, oavlönad vilotid utanför arbetstiden. Arbetsgivaren hade under många år tillämpat en praxis enligt vilken arbetstagarna hade ätit under arbetstid vid sidan av arbetet.

Arbetstagarna hade i sitt käromål yrkat att domstolen skulle fastställa att rätten att äta under arbetstid hade utformats till ett villkor i anställningsförhållandet mellan arbetsgivaren och arbetstagarna och att arbetsgivaren genom att göra matpausen oavlönad hade brutit mot anställningsvillkoren.

Högsta domstolen ansåg av de skäl som framgår av avgörandet att arbetstagarnas avlönade matpaus inte hade etablerats som ett bindande anställningsvillkor. Arbetsgivaren hade rätt att med stöd av sin direktionsrätt ensidigt ändra praxis gällande matpauser genom att välja att börja tillämpa det andra av de arrangemang för vilotid som möjliggjordes av kollektivavtalet.