HD:2026:11

Arbetstagarorganisationen A yrkade i sitt käromål att det fastställs att arbetsgivarbolaget B hade sagt upp arbetstagaren C:s arbetsavtal i strid med ett avtal om uppsägningsskydd som var del av ett kollektivavtal och att B förpliktas att utge ersättning till C enligt det nämnda avtalet.

B ansåg i sitt svaromål att det hade funnits vägande sakskäl för uppsägningen. C hade vid tidpunkten för uppsägningen varit sjukledig i nästan två år och det hade funnits fog för att bedöma att C:s arbetsoförmåga skulle fortsätta framöver.

Efter förberedelse och huvudförhandling begärde arbetsdomstolen på eget initiativ utsagor av A och B angående betydelsen av 15 § diskrimineringslagen i målet. A åberopade i sin utsaga att C hade haft en sådan funktionsnedsättning som avses i diskrimineringslagen. Efter att ha erhållit utsagorna meddelade arbetsdomstolen en dom genom vilken käromålet bifölls och i vilken den ansåg att C på grund av att sjukdomen dragit ut på tiden fick skydd även av förbuden mot diskriminering av personer med funktionsnedsättning. Det ansågs inte föreligga vägande sakskäl att säga upp arbetsavtalet bland annat på den grunden att B inte hade utrett möjligheten att göra sådana rimliga anpassningar som avses i 15 § diskrimineringslagen för att göra det möjligt för C att återgå till arbetet.

Arbetsdomstolens dom undanröjdes efter klagan, eftersom arbetsdomstolen hade grundat sitt avgörande på en omständighet som inte hade åberopats på ett riktigt sätt i rättegången.

RB 31 kap 1 § 1 mom 4 punkten

RB 24 kap 3 § 2 mom

L om rättegång i arbetsdomstolen 34 §