HD:2025:43

A hade tillsammans med B gjort sig skyldig bland annat till grova sexualbrott under cirka fyra års tid. Enligt ett utlåtande om A:s sinnestillstånd hade hennes förmåga att kontrollera sitt handlande varit avsevärt nedsatt vid tidpunkten för gärningen på grund av en mental störning. Hovrätten hade ansett att A:s personlighetsavvikelse inte hade varit så svår att tillräkneligheten nedsattes.

Högsta domstolen ansåg av de skäl som framgår av avgörandet att A hade varit nedsatt tillräknelig när hon gjorde sig skyldig till brotten.

SL 3 kap 4 § 3 mom