HD:2025:106

A hade åtalats för grovt skattebedrägeri och grovt bokföringsbrott begångna i ett aktiebolags verksamhet samt för grovt skattebedrägeri som gällde hennes personliga beskattning. Åtalet hade grundat sig på att A inte i egenskap av företrädare för bolaget hade noterat alla bolagets inkomster i bolagets bokföring och inte heller deklarerat alla bolagets inkomster för skattemyndigheten. Enligt åtalet hade hon dessutom i bolagets bokföring gjort avdrag för kostnader som inte hörde till bolaget samt i sin personliga beskattning inte deklarerat alla sina inkomster från bolaget. Åtalet hade avgjorts genom lagakraftvunnen dom. Huvudsakligen på grund av samma händelser avseende bolagets medelsanvändning åtalades A senare i en annan rättegång för grov oredlighet som gäldenär.

Högsta domstolen ansåg att det nya åtalet inte gällde samma sak som det åtal som hade lett till den tidigare domen. Det förelåg således inte hinder mot att pröva åtalet.

Europeiska människorättskonventionen, tilläggsprotokoll 7 art 4