HD:2024:76

Hovrätten hade dömt X och Y för flera sexualbrott och misshandelsbrott till långa fängelsestraff. Hovrättens dom hade vunnit laga kraft. Den centrala bevisningen angående brotten bestod av målsägandenas, dvs. X:s barns B:s, C:s och D:s utsagor.

B, C och D meddelade ungefär tio år efter sina tidigare utsagor att utsagorna inte stämde och att de händelser de berättat om inte hade inträffat i verkligheten. Med åberopande av de nya utsagorna ansökte X och Y om att domen skulle återbrytas.

Högsta domstolen ansåg av de skäl som framgår av avgörandet att det inte kunde anses sannolikt att hovrätten skulle ha avgjort målet till sökandenas förmån, om hovrätten hade haft tillgång till B:s, C:s och D:s nya utsagor. Högsta domstolen ansåg att det dock fanns synnerligen vägande skäl att på nytt pröva frågan om X och Y hade gjort sig skyldiga till de brott som tillräknats dem. Hovrättens och tingsrättens domar återbröts i huvudsak, och målet återförvisades för att behandlas på nytt av tingsrätten.

RB 31 kap 8 § 3 punkten