HD:2024:59

Ett bolag som erbjöd konsumentkrediter hade mot en särskild avgift erbjudit sina kreditkunder tjänster med vilka konsumenten hade kunnat ändra betalningstidtabellen för konsumentkrediten, göra återbetalning i förtid samt erhålla primärt kundstöd och meddelanden gällande skötseln av krediten. Man hade kommit överens om tjänsterna i ett avtal som var separat från det avtal som rubricerats kreditavtal.

Konsumentombudsmannen ansåg att kostnaderna för de erbjudna tjänsterna utgjorde kreditkostnader, vilkas sammanlagda belopp överskred det maximibelopp som föreskrivs i konsumentskyddslagen för sådana kostnader. Konsumentombudsmannen yrkade att bolaget skulle förbjudas vid vite att fortsätta eller upprepa förfarandet. Bolaget motsatte sig ett förbud och ansåg att det var fråga om sådana frivilliga kompletterande tjänster vars avgifter inte omfattades av definitionen av kreditkostnader. Marknadsdomstolen förkastade konsumentombudsmannens yrkande. Marknadsdomstolen ansåg att det inte var fråga om kreditkostnader, eftersom de konkreta och precisa villkoren för tjänsterna inte var en del av villkoren i kreditavtalet.

Högsta domstolen ansåg av de skäl som framgår av avgörandet att det var fråga om avgifter som var kända för kreditgivaren och som konsumenten skulle betala med anledning av kreditförhållandet. Eftersom kostnaderna således utgjorde kreditkostnader hade det föreskrivna maximibeloppet för kreditkostnader överskridits. Högsta domstolen förbjöd bolaget vid vite att fortsätta eller upprepa förfarandet.

KSL 7 kap 6 §
KSL 7 kap 17 a § (596/2019)
Europaparlamentets och rådets direktiv (2008/48/EG) om konsumentkreditavtal och om upphävande av rådets direktiv 87/102/EEG art 3.g