HD:2023:93

A hade meddelats beslut om vård oberoende av sin vilja. Under tiden för vården hade han mot sin vilja getts läkemedelsbehandling.

Högsta domstolen ansåg att de rättsmedel som A haft tillgång till hade varit bristfälliga, eftersom han inte hade haft rätt att få frågan om huruvida läkemedelsbehandlingen mot hans vilja varit laglig eller proportionerlig eller frågan om läkemedelsbehandlingens avslutande bedömd av domstol eller något annat oberoende rättskipningsorgan. Staten ålades att betala ersättning till A för kränkning av grundläggande och mänskliga rättigheter.

Fråga även om ersättningens storlek.

Europeiska människorättskonventionen 8 art
GL 21 §