HD:2022:30

Målets handläggning i de lägre domstolarna

Yrkanden och svaromål i Ålands tingsrätt

Åklagaren yrkade att A och B döms för spridande av information som kränker privatlivet (punkt 1) och ärekränkning (punkt 2).

Enligt åtalet för spridande av information som kränker privatlivet hade A och B 1.3.2016 i artikeln ”Mörknar för sol-och-våraren” i en åländsk dagstidnings internetupplaga obehörigen framfört uppgifter och antydningar om X:s privatliv så att gärningen varit ägnad att orsaka skada eller lidande för den kränkte och utsätta honom för missaktning. A hade skrivit artikeln och B hade varit chefredaktör på dagstidningen vid händelsetiden.

A hade i artikeln refererat innehållet i artikeln ”Tämä mies on vaarallinen” som publicerats i en fastländsk nättidning enligt vilken X misstänktes för upphovsrättsbrott och bedrägeri. Enligt artikeln misstänktes mannen för att i en biograf ha visat filmer utan visningstillstånd och för att ha gift sig med en 80-årig kvinna som inte själv vetat att hon var gift med honom. Det hade konstaterats att polisen utredde bedrägeri och att X misstänktes för upphovsrättsbrott, grov förskingring, grovt ocker och försök till grov förskingring. A hade hänvisat till X som sol-och-vårare. Detta utgjorde ett ställningstagande för att han skulle ha utnyttjat sin fru ekonomiskt.

I samband med artikeln i dagstidningens internetupplaga hade A och B publicerat en länk till nättidningens artikel. Genom att klicka på länken hade man fått läsa artikelns ingress var X namngetts som misstänkt för olika brott. X:s namn hade på detta sätt publicerats redan i förundersökningsskedet. Det hade inte funnits något viktigt allmänt intresse som berättigat publiceringen av hans namn.

Enligt åtalet för ärekränkning hade A och B i artikeln ”Mörknar för sol-och-våraren” framfört sådana uppgifter om X som varit ägnade att förnedra honom. A hade i sin artikel förnedrat X genom att kalla honom för sol-och-vårare. Även om X inte namngetts i artikeln hade man publicerat en länk till nättidningen och genom att klicka på länken hade man fått läsa artikelns ingress var X namngetts. X hade känt sig kränkt över inlägget.

X förenade sig i åklagarens straffyrkande och yrkade ersättning för psykiskt lidande jämte ränta.

A och B bestred åtalet och ersättningsyrkandet. Uppgifterna i artikeln hade inte identifierat X och de hade inte publicerats i syfte att kränka eller utsätta X för missaktning.

Tingsrättens dom 27.3.2018 nr 18/112235

Tingsrätten konstaterade att det inte hade framgått av A:s artikel vem som avsågs och gärningen hade således inte varit ägnad att orsaka skada eller lidande för X. Begreppet ”framför” i rekvisitet för spridande av information som kränker privatlivet kunde inte tolkas extensivt till att gälla innehållet i den andra artikeln. Vidare ansåg tingsrätten att det föreföll som om X gett sitt samtycke till att nättidningen publicerat uppgifter om honom eftersom han ställt upp på en intervju. Något uppsåt för ärekränkning hade inte heller visats. På dessa grunder förkastade tingsrätten åtalet och ersättningsyrkandet.

Saken har avgjorts av tingsdomare Pia Jacobsson.

Åbo hovrätts dom 18.5.2020 nr 20/118004

Åklagaren och X sökte ändring i hovrätten. Åklagaren och X upprepade de yrkanden som de framfört i tingsrätten. A och B yrkade att besvären förkastas.

Hovrätten konstaterade att uppgifterna och antydningarna i artikeln hade gällt dels brottsmisstankar, dels X:s parförhållande. Uppgifterna och antydningarna hade därmed gällt X:s privatliv.

Att offentligt bli kallad sol-och-vårare var ägnat att orsaka skada eller lidande för den kränkte och utsätta denne för missaktning.

Uppgifterna och antydningarna hade publicerats obehörigen eftersom det inte hade framkommit att X skulle ha gett sitt samtycke till att exakt de nu aktuella uppgifterna och antydningarna publiceras.

Genom att publicera länken till artikeln i nättidningen hade informationen i denna gjorts tillgänglig för dem som läst artikeln i internetupplagan av dagstidningen. Enbart genom att klicka på länken hade alla läsare fått läsa den ingress var X namngetts. Informationen hade därmed framförts på det sätt som avses i brottsrekvisitet för spridande av information som kränker privatlivet.

Att namnge X hade inte varit nödvändigt för behandlingen av brottsutredningen i den offentliga diskussionen. Därmed hade den information som lämnats tydligt överskridit det som var godtagbart.

Enligt artikeln hade X:s namn inte skrivits ut i artikeln eftersom fallet utreddes av polisen. Mot bakgrund av detta var det utrett att A och B hade ansett det vara övervägande sannolikt att namngivandet av personen i fråga hade varit ägnat att orsaka lidande för denne samt förnedrat denne. Till den del uppgifterna hade varit sanna men gällt privatlivet uppfyllde A:s och B:s förfarande rekvisitet för spridande av information som kränker privatlivet. Till den del det var fråga om den förnedrande antydningen sol-och-vårare uppfyllde A:s och B:s förfarande rekvisitet för ärekränkning.

Hovrätten dömde A och B för spridande av information som kränker privatlivet och ärekränkning till 30 dagsböter. A och B ålades att solidariskt ersätta X för lidande som orsakats av en kränkning i punkterna 1 och 2 med 2 000 euro jämte ränta.

Saken har avgjorts av hovrättens medlemmar Lea Rosa Pohjola, Erkki Reijonen och Camilla Mäkinen. Föredragande Mikael Bomström (betänkande).

Föredraganden anförde i sitt betänkande att åtalet och ersättningsyrkandet skulle förkastas eftersom X inte hade kunnat identifieras på basis av de uppgifter som framgick av artikeln.

Ändringssökande i Högsta domstolen

Besvärstillstånd meddelades åt A och B.

A och B yrkade att åtalet och X:s skadeståndsyrkande förkastas.

Åklagaren och X yrkade att besvären förkastas.

Högsta domstolens avgörande

Motivering

Ärendets bakgrund

1. Redaktören A och chefredaktören B har 1.3.2016 i internetupplagan till dagstidningen C publicerat en artikel med rubriken ”Mörknar för sol-och-våraren”. Av artikeln framgår det att polisen utredde grovt bedrägeri och att den misstänkte, som i tidigare artiklar på samma ämne kallats för sol-och-våraren, var gift med en nästan 80-årig kvinna som på grund av sitt hälsotillstånd inte visste att hon var gift med honom. Uppgifterna i artikeln baserade sig till stor del på uppgifter som publicerats i nättidningen D några dagar tidigare. Enligt artikeln i dagstidningen skrev man inte ut namnet på den misstänkta personen eftersom fallet ännu utreddes av polisen. I samband med artikeln i tidningens internetupplaga har man publicerat länken till källan för uppgifterna i artikeln. Genom att klicka på länken kom man till ingressen till artikeln i nättidningen där X nämnts vid namn.

2. Åklagaren och X har yrkat att A och B döms till straff för spridande av information som kränker privatlivet och ärekränkning. Tingsrätten har förkastat åtalet eftersom X inte hade nämnts vid namn i artikeln. Hovrätten har dömt A och B till bötesstraff för spridande av information som kränker privatlivet och ärekränkning. Enligt hovrätten hade namnuppgiften bakom länken framförts på det sätt som avses i straffbestämmelsen för spridande av information som kränker privatlivet. Till den del uppgifterna i artikeln varit sanna men gällt privatlivet har A:s och B:s förfarande uppfyllt rekvisiten för spridande av information som kränker privatlivet och till den del det är fråga om antydningen sol-och-vårare, som hovrätten har ansett vara förnedrande, har förfarandet uppfyllt rekvisiten för ärekränkning.

Frågeställningen i Högsta domstolen

3. I ärendet är det fråga om A:s och B:s förfarande uppfyller rekvisiten för spridande av information som kränker privatlivet och ärekränkning. Ifråga om åtalet för spridande av information som kränker privatlivet är det särskilt fråga om länkningen till artikeln i nättidningen där X nämns vid namn varit godtagbar.

Spridande av information som kränker privatlivet

Tillämpliga rättsregler

4. Enligt 24 kap. 8 § 1 mom. strafflagen ska den som obehörigen 1) genom ett massmedium eller 2) genom att på något annat sätt göra tillgängligt för ett stort antal människor framför en uppgift, antydan eller bild som gäller någons privatliv så att gärningen är ägnad att orsaka skada eller lidande för den kränkte eller utsätta honom eller henne för missaktning, dömas för spridande av information som kränker privatlivet till böter. Som spridande av information som kränker privatlivet anses enligt paragrafens 3 mom. inte information som lämnats för att en fråga som är av vikt från allmän synpunkt ska kunna behandlas, om informationen med hänsyn till dess innehåll, andra personers rättigheter och övriga omständigheter inte tydligt överskrider det som kan anses som godtagbart.

5. Straffbestämmelsen är till för att skydda privatlivet och hör ihop med 10 § grundlagen, enligt vilken vars och ens privatliv är tryggat. Om skydd för privatlivet föreskrivs också i artikel 8 i den europeiska människorättskonventionen. Enligt Europeiska människorättsdomstolens praxis omfattar skyddet för privatlivet rätten till skydd för en persons rykte (Axel Springer AG mot Tyskland 7.2.2012, punkt 83). Vid tillämpning av straffbestämmelsen ska dock även beaktas bestämmelserna om yttrandefrihet i 12 § grundlagen och artikel 10 i människorättskonventionen.

Hör informationen i artikeln till X:s privatliv och har den varit kränkande?

6. Enligt förarbeten till straffbestämmelsen innebär kärnan i begreppet privatliv att individen ska ha en viss fredad sfär inom vilken individen, om han eller hon så önskar, har rätt att hålla information för sig själv. Till privatlivet hör främst känsliga uppgifter om en persons familjeliv, fritid, hälsa och människorelationer. Skyddet för privatlivet omfattar sådant som inte berör andra än vederbörande själv och som människor i allmänhet inte vill att ska komma till utomståendes kännedom. Integritetsskyddets kärna omfattar i första hand information om t.ex. människorelationer, sexualliv och hälsotillstånd. (RP 19/2013 rd s. 40.)

7. Enligt rättspraxis omfattar privatlivet omständigheter som hör till den personliga identiteten såsom en persons namn och bild samt fysisk och psykisk integritet. I skyddet för privatlivet ingår även rätten att leva i fred utan oönskad uppmärksamhet. Att offentligt stämplas på grund av personlig information som är negativ eller som kan anses vara negativ är ägnat att medföra olägenhet för ifrågavarande persons liv, handlingsmöjligheter och umgänge (se bland annat HD 2018:51, punkt 21 och HD 2019:81, punkt 17). Även om brott i sig inte är gärningsmannens ensak, innebär röjande av hans eller hennes identitet alltid något slags ingrepp i personens privatliv (HD 2018:51, punkt 22 samt HD 2005:136, punkterna 10 och 12). Detsamma gäller naturligtvis även brottsmisstankar eller pågående polisutredningar (HD 2013:100).

8. Enligt åtalet är uppgifterna om X:s privatliv i artikeln ”Mörknar för sol-och-våraren” följande: X misstänks för att i en biograf ha visat filmer utan visningstillstånd och för att ha gift sig med en 80-årig kvinna som inte själv vet att hon är gift med honom, polisen utreder bedrägeri och X misstänks för upphovsrättsbrott, grov förskingring, grovt ocker och försök till grov förskingring. Enligt åtalet utgör uttrycket sol-och-vårare ett ställningstagande för att X har utnyttjat sin maka ekonomiskt. Åklagaren har ansett att A och B genom att publicera länken till nättidningen D:s artikel har publicerat X:s namn redan i förundersökningsskedet trots att det inte har funnits något viktigt allmänt intresse som berättigat publiceringen av hans namn.

9. Högsta domstolen konstaterar att artikeln gäller brottsmisstankar som riktats mot X och anklagelser om att han handlat på ett moraliskt förkastligt sätt vid ingåendet av äktenskapet. Till X:s privatliv hör först och främst uppgifterna om hans förhållande till sin maka, liksom påståendena att han skulle ha gift sig med henne utan att hon själv på grund av sitt hälsotillstånd visste om det och att han skulle vara ute efter hennes egendom. Med beaktande av det som konstaterats i punkt 7 har även uppgifterna om brottsmisstankarna som riktats mot X gällt hans privatliv. Publiceringen av dessa uppgifter har varit ägnad att orsaka X skada eller lidande samt utsätta honom för missaktning.

Har journalisterna framfört informationen bakom länken?

10. För att spridande av information som hör till privatlivet ska vara straffbart, måste personen, vars privatliv det är fråga om, vara identifierbar (HD 2009:3, punkt 13, HD 2018:81, punkt 18).

11. Enligt åtalet har X:s namn publicerats genom att man länkat till nättidningen. Svarandena har bestridit att publiceringen av länken kan anses utgöra publicerande eller tillgängliggörande av namnuppgiften. Följaktligen är det fråga om de genom att länka till nättidningen framfört informationen på det sätt som avses i bestämmelsen i 24 kap. 8 § 1 mom. strafflagen.

12. Enligt 24 kap. 8 § 1 mom. strafflagen är framförande av en uppgift genom ett massmedium ett sätt att sprida information. I Högsta domstolens avgörande HD 2018:51 har svaranden ansetts ha gjort sig skyldig till spridande av information som kränker privatlivet då han på internet på en öppen Facebooksida publicerat ett fotografi på en person och länkat det till en nyhet på nyhetssidan om att personen, som nämndes vid namn, ungefär fyra månader tidigare hade dömts till fängelsestraff för grovt sexuellt utnyttjande av barn. Enligt Högsta domstolen hade nyhetslänken, fotografiet och en kort text om att personen ifråga tydligen redan släppts fri, betraktade separat, varit sakliga i sig men sammankopplingen av dessa hade inneburit att missaktning riktats mot honom som person.

13. Högsta domstolen konstaterar att spridande av information med hjälp av länkar faller inom ordalydelsen att framföra information. Genom att publicera länken till nättidningen D:s artikel har namnuppgiften i artikelns ingress gjorts tillgänglig för läsare av dagstidningen C:s internetupplaga.

Har journalisterna framfört uppgifterna obehörigen?

14. För att en gärning ska vara straffbar som spridande av information som kränker privatlivet ska den vara obehörig. Gärningen kan vara berättigad om den grundas på en rätt eller skyldighet i rättsordningen att lämna ut uppgifter som hänför sig till någons privatliv eller om personen i fråga gett sitt samtycke till att uppgifter lämnas ut (HD 2018:51, punkt 27). Såsom konstateras i motiveringarna till lagrummet kan samtycket vara uttryckligt eller konkludent. Det är emellertid problematiskt att utgå från ett konkludent samtycke då det är fråga om ett rättsligt intresse som åtnjuter skydd som en grundläggande rättighet. Utan att det finns ett uttryckligt tillstånd kan man i allmänhet inte utgå ifrån att en person samtyckt till att det offentliggörs uppgifter om dennes privatliv, åtminstone inte djupgående uppgifter. (RP 19/2013 rd s. 43.)

15. Till den del som en person har själv offentliggjort uppgifter om sitt privatliv är det inte obehörigt att nära i tiden upprepa uppgifterna t.ex. i ett annat massmedium (RP 19/2013 rd s. 43). Att uppgifter redan tidigare offentliggjorts betyder dock inte att andra aktörer fritt kan publicera uppgifterna i andra sammanhang (se HD 2018:51, punkt 28).

16. I ärendet är det ostridigt att X inte gett sitt samtycke till att dagstidningen C publicerat uppgifterna i artikeln ”Mörknar för sol-och-våraren”.

17. Uppgifterna om X:s äktenskap och brottsmisstankar som riktats mot honom som namngiven person har redan före publiceringen av artikeln i dagstidningen varit offentliga och således tillgängliga för allmänheten i artikeln i nättidningen.

18. Artikeln i nättidningen är ett långt reportage som i huvudsak handlar om en anrik biograf i Åbo, där X och hans maka varit aktiva. I reportaget redogörs för biografens historia och dess nutida verksamhet. Reportaget beskriver även X:s äktenskap, hans förfarande ifråga om biografverksamheten och brottsmisstankar som riktats mot honom. I artikeln i dagstidningen är fokus på brottsutredningen kring X och på anklagelserna som riktas mot honom.

19. Dagstidningen C riktar sig närmast till den åländska läsarkretsen som i likhet med X är bosatt på Åland. Publiceringen av uppgifterna i den finskspråkiga nättidningen D har inte i samma omfattning nått ut till åländska läsare som artikeln i dagstidningen C.

20. Med beaktande av artiklarnas olika saksammanhang och spridning kan det inte anses ha funnits ett konkludent samtycke till att uppgifterna offentliggörs tillsammans med länken till namnuppgiften i dagstidningen på Åland. Högsta domstolen konstaterar att publiceringen av de uppgifter som hör till X:s privatliv skett obehörigen.

Tillämpningen av begränsningsbestämmelsen i 24 kap. 8 § 3 mom. strafflagen

21. Avsikten med begränsningsbestämmelsen i 24 kap. 8 § 3 mom. strafflagen är framför allt att beakta Europeiska människorättsdomstolens rättspraxis ifråga om yttrandefriheten. Vid tillämpningen av bestämmelsen accentueras således yttrandefriheten, men för att uppnå en rättvis balans är det skäl att beakta omständigheter som har relevans för avvägningen mellan yttrandefriheten och rätten till integritet samt också för andra rättigheter och intressen. (RP 19/2013 rd s. 45.)

22. Enligt människorättsdomstolens rättspraxis ska det vid avvägningen mellan artikel 8 och artikel 10 i människorättskonventionen beaktas bl.a. tidningsartikelns kontribution till en debatt av allmänt intresse, den berörda personens ställning, notorietet och tidigare framträdanden, tidningsartikelns innehåll och format samt konsekvenserna av publiceringen. En åtskillnad måste göras mellan privatpersoner och personer som agerar i ett offentligt sammanhang. Människorättsdomstolen har betonat att den garanti som artikel 10 i människorättskonventionen ger journalister i fråga om rapportering av frågor av allmänt intresse gäller under förutsättning att de handlar i god tro och utifrån korrekta faktagrunder och tillhandahåller tillförlitlig och exakt information i enlighet med principerna om ansvarsfull journalism. Artikel 10 skyddar inte enbart innehållet utan även sättet som man förmedlar informationen på. Följaktligen ankommer det inte på domstolarna att ersätta pressens åsikter med sina egna om hurdan rapporteringsteknik journalister bör använda sig av (t.ex. Samoylova mot Ryssland, 14.12.2021, punkterna 73—77 och den rättspraxis som hänvisats till där).

23. För att begränsningsbestämmelsen 24 kap. 8 § 3 mom. strafflagen överhuvudtaget ska bli tillämplig, måste informationen ha lämnats för att en fråga som är av vikt från allmän synpunkt ska kunna behandlas.

24. Högsta domstolen konstaterar att X är en privatperson, som åtnjuter större skydd av sitt privatliv än sådana personer som verkar inom offentligheten. Det finns ändå ett samhälleligt intresse för att i offentligheten kunna behandla brottsmisstankar som gäller utövande av näringsverksamhet utan hänsyn till upphovsrättsinnehavarnas rättigheter eller brottsmisstankar som gäller ekonomiskt utnyttjande av äldre och sårbara personer. Påståendena om X:s motiv för ingåendet av äktenskapet och om oegentligheter i samband med det har ett nära samband med uppgifterna om brottsmisstankarna. Begränsningsbestämmelsen blir således tillämplig med avseende på alla uppgifter.

25. Därefter ska det övervägas om lämnandet av informationen som gäller X:s privatliv har tydligt överskridit det som kan anses som godtagbart. Vid denna övervägning ska det särskilt tas ställning till betydelsen av att X:s namn inte uttryckligen har avslöjats i dagstidningen C:s artikel utan endast genom en länk till artikeln i nättidningen.

26. I människorättsdomstolens avgörande Magyar Jeti ZRT mot Ungern 4.12.2018 har människorättsdomstolen fastställt att rätten till yttrandefrihet enligt artikel 10 i den europeiska människorättskonventionen hade kränkts när ett mediebolag hållits ansvarigt för ärekränkning på grund av att man i en nyhet på internet länkat till kränkande information. I avgörandet har människorättsdomstolen konstaterat att användningen av länkar är ett sätt att rapportera om informationskällor som skiljer sig väsentligt från traditionella sätt att publicera information. Länkarna förmedlar inte informationen eller uttalanden som finns bakom dem utan fäster bara läsarnas uppmärksamhet vid förekomsten av material på en annan internetsida. Dessutom skiljer sig länkning från andra åtgärder att sprida information på så sätt att den som hänvisar till information genom en länk inte kan kontrollera innehållet som finns bakom länken och informationen kan också ändras efter att länken skapats. Vidare har den ursprungliga upphovsmannen redan gjort innehållet bakom länken tillgänglig för allmänheten, som därmed har en obegränsad tillgång till informationen (Magyar Jeti ZRT mot Ungern 4.12.2018, punkterna 73–75).

27. Med hänsyn till hyperlänkarnas särdrag har människorättsdomstolen inte omfattat de nationella domstolarnas synsätt enligt vilket publiceringen av en hyperlänk som ger tillgång till kränkande information har medfört automatiskt ansvar för innehållet bakom länken. Enligt människorättsdomstolen kräver frågan om ansvar för länkning med hänsyn till yttrandefriheten i artikel 10 i människorättskonventionen en bedömning i det enskilda fallet. I synnerhet följande fem faktorer har relevans vid denna bedömning: (i) har journalisten godkänt den omtvistade informationen; (ii) har journalisten upprepat informationen (utan att godkänna den); (iii) har journalisten bara länkat till informationen (utan att godkänna eller upprepa den); (iv) har journalisten vetat eller borde han eller hon skäligen ha vetat att innehållet var kränkande eller på annat sätt olagligt; samt (v) har journalisten agerat i god tro, har han eller hon respekterat journalistisk etik och har han eller hon vidtagit sådan skälig aktsamhet som kan förväntas vid ansvarsfull journalism (Magyar Jeti ZRT mot Ungern 4.12.2018, punkterna 76–77).

28. Högsta domstolen konstaterar att namnuppgiften som funnits i artikeln i nättidningen varken har godkänts eller upprepats i dagstidningen C:s artikel. Följaktligen är det fråga om A och B visste eller skäligen borde ha vetat att publiceringen av X:s namn bakom länken varit kränkande. Det ska även tas i beaktande om de kan anses ha agerat i god tro, respekterat journalistisk etik och vidtagit sådan skälig aktsamhet som kan förväntas vid ansvarsfull journalism.

29. A och B har varit medvetna om att X:s identitet avslöjas i och med länkningen till artikeln i nättidningen. Med beaktande av att dagstidningen C:s läsare i likhet med X är bosatta på Åland, borde A och B även ha insett att namnuppgiften orsakar X lidande.

30. Nättidningen D:s artikel har innehållit intervjuer med X. I artikeln har X gett sin version av händelserna och delat med sig av sitt privatliv ifråga om äktenskapet och brottsmisstankarna som riktats mot honom. Eftersom X har svarat på frågorna som ställts honom, har A och B kunnat anta att namnuppgiften i reportaget i nättidningen publicerats i samförstånd med X.

31. Ifråga om journalisternas förfarande vid publiceringen av artikeln har A och B anfört att man kontrollerat uppgifterna med nättidningens artikel och med andra tidningsartiklar om samma ämne samt med polisen. A hade försökt kontakta X för en kommentar men hade inte lyckats nå honom. Frågan om X:s namn skulle publiceras hade diskuterats och B hade fattat beslutet att inte offentliggöra namnet och följaktligen hade man anonymiserat X i artikeln i dagstidningen.

32. I detta fall har strävan att undvika att en misstänkt persons namn publiceras redan i förundersökningsskedet kolliderat med journalisternas skyldighet enligt punkt 7 i journalistreglerna godkända av Understödsföreningen för Opinionsnämnden för massmedier att ange källan då man använder information som publicerats av andra. A och B har respekterat dessa förpliktelser i sin egen artikel men avslöjat X:s identitet genom att länka till artikeln i nättidningen. Namnuppgiften hade bara några dagar före publiceringen av artikeln i dagstidningen offentliggjorts i nättidningens artikel, som i stort sett innehållit samma uppgifter ur X:s privatliv som artikeln i dagstidningen, även om kontexten varit en annan då tyngdpunkten i detta reportage legat i biografverksamheten. Såsom konstaterats ovan i punkt 30 har A och B kunnat anta att namnuppgiften i reportaget i nättidningen publicerats i samförstånd med X. Med hänsyn till dessa omständigheter kan A och B anses ha handlat i god tro ifråga om att publiceringen av länken med namnuppgiften varit tillåten.

33. På dessa grunder anser Högsta domstolen att avslöjandet av X:s namn genom länkningen tillsammans med annan information om hans privatliv inte tydligt överskridit det som kan anses vara godtagbart. På dessa grunder ska åtalet för spridande av information som kränker privatlivet förkastas.

Ärekränkning

Tillämplig bestämmelse och frågeställning

34. Enligt 24 kap. 9 § 1 mom. strafflagen ska den som 1) framför en osann uppgift eller antydan om någon så att gärningen är ägnad att orsaka skada eller lidande för den kränkte eller utsätta honom eller henne för missaktning, eller 2) på något annat än i 1 punkten avsett sätt förnedrar någon, dömas för ärekränkning till böter. Som ärekränkning anses inte enligt paragrafens 4 mom. information som lämnats för att en fråga som är av vikt från allmän synpunkt ska kunna behandlas, om informationen med hänsyn till dess innehåll, andra personers rättigheter och övriga omständigheter inte tydligt överskrider det som kan anses som godtagbart.

35. Enligt åtalet för ärekränkning har A i sin artikel förnedrat X genom att kalla honom för sol-och-vårare och även B är som tidningens chefredaktör ansvarig för detta.

36. Åtalet grundar sig på 24 kap. 9 § 1 mom. 2 punkten strafflagen, enligt vilken den som på något annat än i 1 punkten avsett sätt förnedrar någon ska dömas för ärekränkning. Enligt lagens motiveringar avser man med ordet ”förnedrar” att beskriva alla tänkbara gärningssätt som kränker en annans ära. Gemensamt för sådana gärningar är att det inte alltid ens är någon idé att diskutera sanningsenligheten eller att denna åtminstone inte kan avgöras en gång för alla. (RP 19/2013 rd s. 47–48.)

37. Enligt Europeiska människorättsdomstolens praxis har pressen rätt att överdriva och provocera i en viss utsträckning (t.ex. Société Prisma Presse mot Frankrike 1.7.2003, Rizos och Daskas mot Grekland 27.5.2004, punkt 41, och von Hannover mot Tyskland (nr 1) 24.6.2004, punkt 58). Yttrandefriheten omfattar även åsikter eller information som kränker, chockar eller stör (Axel Springer AG mot Tyskland, punkt 78).

38. I avgörandet HD 2013:70 har Högsta domstolen konstaterat (punkt 28) att kränkande eller förnedrande uttryck orsakar olika grader av lidande och missaktning beroende på i vilket saksammanhang och inom vilket område uttrycket används. Det har även betydelse vilka andra uttryck som använts i samma sammanhang. Den tidningsartikel som det var fråga om i ärendet hade handlat om brott mot liv och personen i fråga hade varit misstänkt för att ha dräpt tre manliga vänner delvis av ekonomiska motiv. Med beaktande av det ämne som artikeln behandlade kunde man inte anse att uttrycket ”inställsam äckelpotta” (”mielistelevä limanuljaska”) utgjorde ärekränkning.

39. Enligt svensk ordbok utgiven av Svenska Akademien betyder ”sol-och-vår” artig och skenbart kärleksfull uppvaktning av kvinna, som görs i syfte att lura av henne pengar.

40. Högsta domstolen konstaterar att ”sol-och-vår” inte är ett särskilt grovt och bestämt uttryck. Den verksamhet och de brottsmisstankar som redogörs för i artikeln i dagstidningen C utgör sådan verksamhet som allmänt taget kan beskrivas som sol-och-vårande.

41. Det kan anses problematiskt med avseende på oskyldighetspresumtionen att journalisterna genom att använda uttrycket sol-och-vårare antytt att X gjort sig skyldig till någon form av bedrägeri gentemot sin maka innan ärendet avgjorts vid domstol. Högsta domstolen fäster dock uppmärksamheten vid att det av artikeln tydligt framgår att det varit fråga om brottsmisstankar och om en pågående brottsutredning.

42. Med beaktande av det som sagts ovan och särskilt det saksammanhang i vilket uttrycket sol-och-vårare använts anser Högsta domstolen att uttrycket inte har förnedrat X på det sätt som avses i 24 kap. 9 § 1 mom. 2 punkten strafflagen.

Slutsatser

43. På ovan nämnda grunder anser Högsta domstolen att båda åtalspunkterna bör förkastas. Eftersom A och B således inte har kränkt X:s privatliv eller heder genom en straffbar handling på det sätt som avses i 5 kap. 6 § 1 mom. 1 punkten skadeståndslagen bör också hans skadeståndsyrkande förkastas.

Domslut

Hovrättens dom upphävs och ärendet avgörs i enlighet med tingsrättens dom.

Saken har avgjorts av justitieråden Marjut Jokela, Mika Huovila, Tuomo Antila, Kirsti Uusitalo och Eva Tammi-Salminen. Föredragande Pia Haga.