Utlåtande gällande Ålands lagtings beslut 9.9.2019 om antagande av 1. landskapslag om ändring av landskapslagen om Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet 2. landskapslag om ändring av 4 § landskapslagen om tillämpning på Åland av hälsoskyddslagen

Diarienummer:
OH2019/227
Liggare:
1923
Givet:
11.11.2019

TILL REPUBLIKENS PRESIDENT

HÄNVISNING Justitieministeriets brev 11.10.2019 gällande ärendena nr VN/7146–7147/2019

ÄRENDE Ålands lagtings beslut 9.9.2019 om antagande av

1. landskapslag om ändring av landskapslagen om Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet
2. landskapslag om ändring av 4 § landskapslagen om tillämpning på Åland av hälsoskyddslagen

UTLÅTANDE

Begäran om utlåtande

Justitieministeriet har begärt utlåtande över de ifrågavarande landskapslagarna som helhet, men särskilt i fråga om förhållandet mellan landskapslagarna och en överenskommelseförordning på området för förhindrande av smittosamma djursjukdomar. Ministeriet har konstaterat att det finns en överenskommelseförordning om skötseln i landskapet Åland av förvaltningsuppgifter som rör kontroll av identifiering och registrering av djur (1540/2011). Således efterhörs Högsta domstolens ställningstagande till det om överenskommelseförordningen i enlighet med 32 § 2 mom. 3 meningen självstyrelselagen för Åland i tillräcklig utsträckning beaktats i den nya landskapslagstiftningen.

Ministeriet har anfört att landskapets förvaltningsbehörighet enligt 30 § 8 punkten (numera 9 punkten) självstyrelselagen genom förordningen har överflyttats till Statens ämbetsverk på Åland.

Allmänt

Högsta domstolen har granskat lagtingsbesluten i det syfte som stadgas i 19 § 2 mom. självstyrelselagen och får som sitt utlåtande anföra följande.

Lagtinget har genom sina beslut antagit landskapslagar beträffande revidering av Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet. Syftet har varit att stärka styrelsens ställning vid myndigheten och ansvar för att leda myndigheten. Ändringarna gäller även myndighetschefen och prövningsnämnden vid samma myndighet.

Enligt 1 § landskapslagen om ändring av landskapslagen om Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet är det fråga om en tillstånds- och tillsynsmyndighet som är underställd landskapsregeringen. Myndigheten har som uppgift att sköta myndighetsutövning enligt vad som bestäms i annan landskapslagstiftning. Därtill svarar myndigheten även för att veterinärvård tillhandahålls och den ska sköta de uppgifter som enligt rikslagstiftningen om bekämpande av smittsamma sjukdomar hos husdjur ska skötas av en kommunalveterinär.

Enligt 18 § 1 punkten självstyrelselagen tillkommer lagstiftningsbehörigheten landskapet i fråga om landskapsregeringen och under denna lydande myndigheter och inrättningar och enligt 2 punkten har landskapet lagstiftningsbehörighet i fråga om landskapets tjänstemän. Förutom vad beträffar veterinärvård baserar sig Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighets uppgifter på annan lagstiftning. Enligt 18 § 17 punkten självstyrelselagen tillkommer landskapet lagstiftningsbehörighet i frågor gällande djurskydd och veterinärväsendet med de undantag som stadgas i 27 § 31—33 punkten. Enligt de nämnda punkterna i lagens 27 § har riket lagstiftningsbehörighet i fråga om smittsamma sjukdomar hos husdjur, förbud mot införande av djur och djurprodukter samt förebyggande av införsel av växtförstörare till landet. Därtill stadgas det i 30 § 9 punkten självstyrelselagen att de uppgifter som enligt lagstiftningen om bekämpande av smittsamma sjukdomar hos människor och husdjur ankommer på en riksmyndighet eller på kommunerna ska i landskapet skötas av landskapsregeringen eller av någon annan myndighet som anges i landskapslag.

Utgångspunkten är således att landskapslagen gäller angelägenheter som hör till landskapets lagstiftningskompetens.

Förhållandet mellan överenskommelseförordningen och landskapslagarna

I fråga om överenskommelseförordningen om skötseln i landskapet Åland av förvaltningsuppgifter som rör kontroll av identifiering och registrering av djur (1540/2011) konstaterar Högsta domstolen att 1 § 1 mom. landskapslagen om ändring av landskapslagen om Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet om myndighetens uppgifter överensstämmer med 30 § 9 punkten självstyrelselagen. Den nämnda överenskommelseförordningen avviker i sin tur bara delvis från 30 § 9 punkten självstyrelselagen.

Enligt 32 § 2 mom. självstyrelselagen får en landskapslag som innebär ändring av en överenskommelseförordning till den del den avviker från överenskommelseförordningen inte tillämpas så länge förordningen är i kraft. På basis av det ovansagda verkar det enligt Högsta domstolen klart att överenskommelseförordningen om skötseln i landskapet Åland av förvaltningsuppgifter som rör kontroll av identifiering och registrering av djur som speciallagstiftning tillämpas även i fortsättningen gällande de uppgifter som uppräknas i den så länge förordningen är i kraft. Vid lagstiftningskontrollen enligt 19 § självstyrelselagen är detta inte problematiskt (se även Högsta domstolens utlåtande OH 2015/29 gällande Ålands lagtings beslut 23.1.2015 om antagande av landskapslag om tillämpning på Åland av lagen om allmänt bostadsbidrag).

God förvaltning och rättsskyddsgarantierna inom förvaltningen

Trots att de angelägenheter som landskapslagarna reglerar hör till landskapets lagstiftningskompetens i sig bör det vid lagstiftningsgranskningen dock tas ställning även till förhållandet mellan den nu ifrågavarande lagstiftningen och Finlands grundlag, eftersom stiftande, ändring och upphävande av grundlag samt avvikelse från grundlag utgör riksbehörighet enligt 27 § 1 punkten självstyrelselagen.

Såsom även Ålandsdelegationen har konstaterat i sitt utlåtande möjliggör 10 § 3 mom. landskapslagen om ändring av landskapslagen om Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet för landskapsregeringen att skilja en ledamot eller ersättare i prövningsnämnden från uppdraget. I stadgandet anges inga grunder för när skiljandet kan ske.

Enligt landskapslagen om Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet avgörs vissa ärenden om tillstånd samt ändring och återkallande av sådana tillstånd i Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighets namn av prövningsnämnden.

Enligt 21 § 1 mom. grundlagen har var och en rätt att på behörigt sätt och utan ogrundat dröjsmål få sin sak behandlad av en domstol eller någon annan myndighet som är behörig enligt lag samt att få ett beslut som gäller hans eller hennes rättigheter och skyldigheter behandlat vid domstol eller något annat oavhängigt rättskipningsorgan. Enligt 2 mom. ska offentligheten vid handläggningen, rätten att bli hörd, rätten att få motiverade beslut och rätten att söka ändring samt andra garantier för en rättvis rättegång och god förvaltning tryggas genom lag.

Enligt lagens förarbeten (RP 309/1993 rd, s. 78) kan kravet på opartisk tjänsteverksamhet fogas till kravet i 21 § l mom. grundlagen på saklig behandling. Bestämmelsen i 21 § 2 mom. grundlagen innehåller ett krav på att rättsskyddsgarantierna inom lagskipningen och förvaltningen ska tryggas genom lag. I momentet räknar man upp de viktigaste elementen i en rättvis rättegång och i ett rättvist förvaltningsförfarande, dvs. offentlighet vid handläggningen, rätten att bli hörd, kravet på motiverade beslut och rätten att söka ändring. Förteckningen är inte avsedd att vara uttömmande.

Vid sidan av materiella krav förutsätter 21 § grundlagen vissa institutionella garantier för myndighetsutövningen. Högsta domstolen anser att till exempel myndighetsutövningens opartiskhet samt myndighetens oavhängighet i sitt beslutsfattande kan anses som en del av vars och ens rätt att på behörigt sätt få sitt ärende behandlat. Med tanke på de kompetenser som prövningsnämnden har i vissa tillståndsärenden blir ledamöternas rättsliga ställning öppen och osäker i det fall landskapsregeringen vill skilja en ledamot från uppdraget. Detta är relevant åtminstone med tanke på myndighetsutövningens oavhängighet.

Visserligen begränsas landskapsregeringen rätt att skilja en ledamot eller ersättare i prövningsnämnden från uppdraget av allmänna förvaltningsrättsliga rättsprinciper. Enligt 21 § 2 mom. grundlagen ska garantier för en god förvaltning dock tryggas genom lag.

I lagstiftningen bör finnas kriterier eller förutsättningar för när beslut om skiljandet från uppgiften kan fattas. På det sätt som konstaterats ovan saknas dylika i 10 § 3 mom. landskapslagen om ändring av landskapslagen om Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet. Bestämmelsen utgör härmed en behörighetsöverskridning.

På ovannämnda grunder anser Högsta domstolen att 10 § 3 mom. landskapslagen om ändring av landskapslagen om Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet utgör en behörighetsöverskridning och att den bör förordnas att förfalla.

Andra frågor

Till övriga delar anser Högsta domstolen att det med beaktande även av Ålandsdelegationens utlåtande inte föreligger skäl till anmärkningar.

Slutsats

Med hänvisning till det ovan sagda anser Högsta domstolen att 10 § 3 mom. landskapslagen om ändring av landskapslagen om Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet ska förordnas att förfalla.

Högsta domstolen anser att de granskade landskapslagarna till övriga delar faller inom landskapets behörighet. Tillämpningen av landskapslagen om ändring av 4 § landskapslagen om tillämpning på Åland av hälsoskyddslagen förutsätter att även landskapslagen om ändring av landskapslagen om Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet träder i kraft.

Landskapslagen om ändring av landskapslagen om Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet uppfyller sitt syfte även utan det lagrum som föreslås att förordnas att förfalla. Enligt 20 § självstyrelselagen ankommer det på landskapsregeringen att göra en bedömning av situationen, om en landskapslag till en viss del förordnas att förfalla. Med hänsyn till detta anser Högsta domstolen att det inte torde finnas hinder för att landskapslagen till övriga delar träder i kraft.

De handlingar som bilagts justitieministeriets skrivelse återställs.


Ordförande Ari Kantor

Föredragande Janne Salminen


I handläggningen av ärendet deltog justitieråden Kantor, Antila, Engstrand, Mäkelä och Ojala. Föredragande har varit Janne Salminen.

 
Publicerad 11.11.2019  Uppdaterad 12.11.2019