HD:2019:102

I ett gruvbolags avloppsvattenutsläpp hade funnits vissa miljöskadliga ämnen i betydligt större mängd än vad som hade uppskattats i bolagets miljötillståndsansökan. I det miljötillstånd som bolaget beviljats fanns inte några föreskrifter om utsläppsgränsvärden för ämnena i fråga.

Högsta domstolen ansåg att de uppgifter om utsläppen som angetts i miljötillståndsansökan och som antecknats i miljötillståndbeslutets recitdel utgjorde en del av miljötillståndet och således av de tillståndsvillkor som avses i straffbestämmelsen om miljöförstöring. De utsläpp som var mer än tio gånger större än de utsläpp som anmälts i tillståndsansökan hade inte varit föremål för myndighetens miljötillståndsprövning och skadliga ämnen hade därmed släppts ut i miljön också utan tillstånd. De personer som utövat bestämmanderätt i bolaget hade således i strid med tillståndsvillkoren och utan sådant miljötillstånd som lagen förutsätter släppt ut ämnen i miljön på det sätt som avses i rekvisiten för miljöförstöring. (Omröstn.)