HD:2019:39

A hade yrkat att nätmeddelanden som han påstod var lagstridiga skulle göras oåtkomliga för allmänheten och utplånas. Tingsrätten hade prövat yrkandet och delvis godkänt det.

Hovrätten, hos vilken både A och hans motpart hade överklagat, hade avvisat A:s yrkande på utplåning av nätmeddelande eftersom A inte hade företett utredning om att åklagaren skulle ha beslutat att inte yrka att nätmeddelandena skulle göras oåtkomliga och förstöras eller att det skulle ha funnits ett beslut om att inte göra eller om att avsluta en förundersökning.

Högsta domstolen ansåg att A:s rätt att med stöd av 22 § 3 mom. lagen om yttrandefrihet i masskommunikation yrka på ett förordnande om utplåning av nätmeddelande inte var subsidiär i förhållande till åklagaren och att hovrätten således inte av nämnda skäl borde ha avvisat yrkandet.

L om yttrandefrihet i masskommunikation 22 § 3 mom