HD:2019:33

A och B hade sålt en fastighet som de ägde tillsammans med A:s far C och själva behållit hela den köpeskilling som hade betalats till dem. A och B bestred åtalet för förskingring av C:s köpeskillingsandel på den grunden att förvärvet av fastigheten i tiden hade finansierats uteslutande med en kredit som de hade upptagit och att C inte hade deltagit i betalningen av den. Av de skäl som framgår av avgörandet ansåg Högsta domstolen att A och B inte hade gjort sig skyldiga till förskingring av det belopp av köpeskillingen som motsvarade deras finansieringsinsats. Till den del försäljningspriset översteg finansieringsinsatsen ansågs A och B ha gjort sig skyldiga till förskingringsbrott.