HD:2019:17

Målsäganden, som inte hade några anspråk, hade vägrat vittna i ett mål eftersom hon och svaranden hade varit sambor och de hade två gemensamma barn.

Högsta domstolen ansåg av de skäl som närmare framgår av avgörandet med stöd av 17 kap. 18 § 2 mom. rättegångsbalken att målsäganden inte hade tystnadsrätt, eftersom det fanns skäl att misstänka att hon inte själv hade beslutat om att utöva sin tystnadsrätt. Därför kunde målsägandens förundersökningsutsaga beaktas i rättegången och en polis som hade kommit till brottsplatsen kunde höras om det som målsäganden hade berättat för polisen.

RB 17 kap 17 §
RB 17 kap 18 § 2 mom