HD:2018:78

Makarna C och D hade i sitt inbördes testamente förordnat att när den ena av dem dör ska den efterlevande få hela den avlidna makens egendom med full äganderätt. Enligt ett subsidiärt förordnande i testamentet skulle efter bådas död C:s egendom tillfalla D:s barn K. Mellan makarna dömdes till äktenskapsskillnad och då blev bestämmelsen i 11 kap. 8 § ärvdabalken om att testamentsförordnandet är utan verkan tillämplig. Efter C:s död yrkade K att en boutredningsman och en skiftesman skulle förordnas i C:s dödsbo. Hovrätten avslog ansökan och ansåg att det utifrån en tolkning av testamentet var mycket klart att C inte hade avsett att efter äktenskapsskillnaden hålla i kraft det subsidiära förordnandet och att K således inte var delägare i C:s dödsbo med stöd av testamentet.

Högsta domstolen ansåg av de skäl som framgår av avgörandet att K i egenskap av sekundär testamentstagare skulle anses vara delägare i C:s dödsbo trots att hans rätt var stridig. Han hade således rätt att ansöka om att en boutredningsman och en skiftesman skulle förordnas i C:s dödsbo. Se KKO:2015:46